Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dylikt behandlingssätt, hvarigenom »hatet, smädelsen, afunden
och politiska beräkningar, sedan de beröfvat mig allt i mitt
fädernesland, söka att förfölja mig äfven i fjärran land.» [1] Från
denna tid lefde Armfelt under en tid af ett år på ett slags
krigsfot med sin närmaste förman baron Sparre, och hans så väl
som hans vänners enskilda bref öfverflöda af sarkasmer mot den
för sitt höga ämbete så föga danade rikskanslern, [2] »den lilla
figuren», skref fröken Rudenschöld, som högfärden nu blåst upp,
men som för ett år sedan kröp för dina fötter», — »le petit
grandchancelier», som Armfelt älskade att benämna honom, »la plus
grande tête de l’Europe», såsom han lär ha karakteriserat
honom inför drottningen af Neapel. Den lille mannen med det
stora hufvudet sades i ett af Armfelts bref hafva skaffat sig en
tjenstehäst, för den händelse att han, liksom rikskanslerer under
forna tider, skulle komma att kommendera i fält; han hade då
förskrifvit den från — Öland [3]. »Han skrifver, heter det i ett
annat bref [4], i det Delfiska oraklets stil, men med hela det
behag, den qvickhet och vältalighet, som karakteriserar vår höge
chef». I ett följande skämtar han öfver rikskanslerns
befallningar att påskynda resan: »Han har säkert mera studerat Figaro
[1] Armfelt till Sparre 16/2, 27/3 1793 och till hertig Karl 16/3 1793.
(Riksarkivet).
[2] Till sin hustru skrifver han förbittrad från Wien i första harmen
om Sparre: «Cette âne à grosse tête a oublié que les favoris, quoique déchûs
de places et de faveurs, conservent toujours un coeur, de la fierté et les
moyens de couper les oreilles à des impertinents«. Äfven grefvinnan
Armfelt har i sina bref gifvit luft åt sin förtrytelse öfver «Riksrofvan«, med
hvilken hon å Armfelts vägnar ofta hade samtal. «Han lofvar allt hvad man
begär, och dessemellan så är han ovettig och arg«, skrifver hon (25/11
1792). «Hvad vill du, att man skall göra med rackare, som själfva ej veta hvad de
vilja, som aldrig ha courage att säga nej, utan endast lofva och ljuga«? —
Med anledning af de förebråelser, som så lifligt upprört Armfelts sinne, hade
grefvinnan Armfelt talat med hertigen, som förklarat sig okunnig därom, och
med Sparre, som uppgifvit att de gjorts — på hertigens uttryckliga
befallning! (19/4, 28/4 1793). Armfelt hade genom sin hustru förnyat sin begäran
att få hertigens skriftliga löfte att ej blifva återkallad från beskickningen på
fyra år. Sparre hade lofvat sitt förord och hertigen förklarat sig villig att
sända denna försäkran direkt till Armfelt. Intetdera realiserades, och
grefvinnan Armfelt gör med anledning däraf följande reflexion: «Det är mig
obegripligt att, då man ej vill en sak, man då ej kan säga rent ut: det vill jag
ej eller det kan jag ej; men den procedéen är för simpel och för ärlig för att
brukas i dessa tider ... Jag tillstår uppriktigt, att jag nästan så gärna tiggde,
som jag dependerade af detta kongl. huset«. (Reuterh. papper, R. A.)
[3] Se Adlerbeth, Hist. ant. II: 76. Jfr Ehrenström, Anteckn. II: 133.
[4] Till Lagersvärd 7/8 1793. (Reuterh. papp, R. A.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 00:09:38 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/f3gd/32/0109.html
