Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
än Grotius, efter han vill göra oss till kabinettskurirer» [1]. Hans
qvicka infall vid Sparres död: »Elle n’existe donc plus, cette
tête, qui avait tout du ballon, hors la faculté de s’élever» [2],
erinrar äfven om den bitterhet, som dessa förolämpningar
qvarlemnat i Armfelts sinne.
Emellertid återstod efter denna påminnelse intet annat val
än att förkorta vistelsen i Wien och anträda resan till Italien.
Han gjorde det med ytterligare bedröfvadt sinne. Hvad han i
Wien erfarit, hade icke bidragit att öka hans förhoppningar om
en lycklig utgång af den kris, som Europa genomgick. Den
oväntade likgiltighet, med hvilken underrättelsen om Ludvig
XVI:s guillotinering mottagits, hade djupt upprört honom; af
Wienerhofvets franska politik ansåg han intet godt vara att
vänta. »Allt hvad man gör från dessa kanter till att förstöra
Frankrike; skref han från Wien till sin hustru (6/2), är ej stort att
skryta med. Ej för det att makt och penningar fattas, men för
att här finnes ingen plan, intet system, ingen point central för
affärer, högfärd, misstro och alls ingen homme de tête, sedan
Kaunitz lemnat all befattning. Jag är mycket väl ansedd,
mycket repanderad, och man talar med mig tämligen tydligt och
gärna; men sanningen att säga, gör det ej på mig annan effekt
än bedröfvar min själ och bevisar mig, att konungar och
ministrar nästan öfver hela Europa gräfva sig själfva den graf, i
hvilken de skola störtas». — Och några dagar senare (13/2)
uttalar han ännu skarpare sina bekymmer öfver Europas och
Sveriges öde och sin misströstan om att koalitionens krig under året
skulle kunna något uträtta. »Här bära de sig åt som syndare;
Frankrike är ej möjligt att sätta på gamla foten, sedan alla
riken, alla arméer och alla ministrar äro mer och mindre
förtrollade af filosofi och poltroneri. Men detta hindrar icke, att
det landet om fem år icke existerar hvarken som monarki
eller republik. Inbördes oroligheter och oordningar skola göra
mer än allt annat. Rikens fall uti konsideration och värde gå
fort. Skulle någon dödlig trott den 15 Mars 1792, att den
15 Mars 1793 Svea rike skulle stå på samma linie som
Danmark, och att dess politiska influence och konsideration hängde
på en enda människas lif? Ack, min bästa Pumpa, Gud låte
mig kunna glömma vår forna ära och allt hvad den kostat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
