Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
misshandlad kort därefter, öfver åttioårig, sluta sina dagar i ett
franskt fängelse.
Det var såsom enskild man, som Armfelt hade detta
samtal med påfven — icke såsom svensk minister, ehuru han
medfört kreditivbref såsom sådan. Sverige hade, liksom andra
protestantiska stater, icke förut haft någon minister vid den påfliga
stolen; och denna ansåg sig icke kunna emottaga en
representant för det kätterska Sverige, utan att äfven emottaga en dylik
för Ryssland, Preussen, England och — värst af allt — det
revolutionära Frankrike. Den påflige statssekreteraren afböjde
saken i höflig form, och frågan vidrördes icke vid Armfelts audiens
hos påfven. Detta var onekligen ett nederlag för den regering,
som utfärdat Armfelts kreditiv. Han själf hade inga obehag däraf,
men ansåg att saken berodde på en intrig af Piranesi, som icke
ville ha en svensk minister till sin förman i Rom [1]. Saken
inverkade på intet sätt på Armfelts sysselsättning, sociala
ställning eller resplaner. I Rom qvarhölls han endast så länge, som
prinsessan Sofia Albertina vistades där; han hade aldrig ärnat
taga sin bostad därstädes.
Äfven vid toskanska hofvet i Florens borde Armfelt
aflemna sina kreditiv. Han anlände dit i midten af April 1793
och vistades där omkring sex veckor, till början af Juni. Längre
fram på sommaren 1793 uppehöll han sig företrädesvis vid
baden i Pisa och Lucca, men gjorde åtskilliga längre och kortare
besök i Florens. Statsvärf kunde lika litet här som i Rom och
Venedig möta den svenske ministern; men vistelsen i Florens
ställde honom i nära beröring med åtskilliga politiska personer
och gaf honom tillfälle att lägga i dagen sitt intresse för
framgången af den europeiska kontrarevolutionära politiken. Hans
förhållande var emellertid icke egnadt att stämma
förmyndareregeringen, hvars underhandlingar om förbund med franska
republiken vid denna tid som bäst pågingo [2], blidare mot den
oförbätterlige anhängaren af det gamla konungadömet.
Han började med en demonstration i etikettsväg, som
gjorde uppseende och väckte hans legationssekreterare
Lagersvärds lifliga bekymmer och protester. I franska republikens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
