Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Armfelt ansåg dessa bref såsom en synnerlig uppmuntran
och gjorde efter denna tid ingen hemlighet af sina
förhoppningar att hos den mäktiga kejsarinnan finna beskydd och en
lysande framtid. Om svenska regeringen fortfore att tala ur samma
ton som under den sista tiden, kunde han befara, att hans
beskickning ej skulle blifva långvarig. Men det oroade honom
icke synnerligen. »Jag har säker förhoppning att man skall
mottaga mina tjenster i ett land, hvarest man förstår att uppskatta
hedern och troheten», skref han i oktober 1793 [1]; och en månad
senare förklarade han bestämdt i ett bref till sin moder från
Neapel: »Blir jag rappellerad, så reser jag genast till Petersburg
och går i rysk tjenst, men etablerar min hustru och familj i
Reval.» Hvar han af Rysslands herskarinna skulle komma att
användas, lemnade han helt och hållet åt framtiden. Utsigterna
till krig mellan Ryssland och Turkiet syntes erbjuda tillfälle till
militärisk verksamhet i sydöstra Europa. »Om sex månader
torde mina bref, utan att ändra latitud, dock ändra adresser»,
skref han till Franc i början af November; men några veckor
senare uttryckte han den förhoppning, att han, sedan han
närmat sig norden, skulle få tillfälle att mäta sina krafter med sina
kolleger, »den lysande franska republikens galèrslafs-generaler». [2]
— Till de ryska planerna och förhoppningarna medverkade
säkerligen äfven förbindelsen med furstinnan Menschikoff, som i
sin hängifvenhet för Armfelt ej kunde annat än önska att fästa
honom vid sitt fädernesland och därigenom vid sin person. [3]
Och dock var han ännu alldeles icke utan betänkligheter att
öfvergifva sitt fäderneslands och sin unge konungs tjenst. I ett
bref till grefve Gyldenstolpe, hvari han omtalar sin önskan att
lemna sin anställning i Sverige, utan att dock angifva sina planer på
Ryssland, förklarar han, att hans heder bjöd honom att hålla fast
vid det löfte, han i dödsstunden gifvit Gustaf III att ej öfvergifva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
