Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hans son, utan tjena honom så som han tjenat hans fader.
Armfelt ansåg visserligen att hertigen-regenten till en del löst honom
från detta löfte; men bad Gyldenstolpe att hos den unge
konungen utverka en formlig förklaring, att det ej längre ansågs
bindande. Han tviflade icke, att konungens omgifning skulle
understödja en dylik anhållan. »Jag är en allt för hederlig karl,
en för mycket tillgifven vän och trogen undersåte för att ej
vara misstänkt af personer, som dagligen gräfva en graf för
monarkien» tillägger han; han ville ej »tjena en regering, som i
alla afseenden vore honom förhatlig och en skamfläck för det
svenska namnet». [1]
Då Armfelts reskamrat och handsekreterare, abbé d’Héral,
skulle begifva sig till Ryssland för att där söka en
fördelaktigare ersättning för den anställning, som Armfelt icke längre
kunde gifva, ville han emellertid begagna tillfället att bevaka
sina intressen. Han medsände ett bref till kejsarinnan Katarina
och gaf d’Heral instruktioner för att, utom sin egen, äfven tala
Armfelts sak. Abbé d’Héral hade själf uppsatt detta bref [2],
hvilket egentligen innehöll en rekommendation för honom själf
hos kejsarinnan. Sedan den bekanta »Prospectus» var tryckt,
hade d’Héral nämligen knappast tillräcklig sysselsättning såsom
Armfelts handsekreterare; hans kunskaper och ursprungliga
samhällsställning syntes ock kunna berättiga till anspråk på en större
verkningskrets. Han hade äfven sett Armfelts
penningförlägenhet och ansåg honom genom sitt slösande lefnadssätt svårligen
kunna undgå fullständig ruin.
De tacksamhetsbetygelser och den skenbara tillgifvenhet,
hvarmed denne emigrant lyckats förvärfva Armfelts bevågenhet
och förtroende, hade inga djupare rötter. På Armfelts
framtid i Sverige tviflade han: han ansåg, att alla partier vore emot
honom, och han hade snart funnit, att Armfelt saknade
bestämdhet och följdriktighet i sina planer och ihärdighet i deras
utförande [3]. Den franske emigranten ansåg sålunda tiden vara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
