Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
innan svar kunde ingå från d’Héral eller Sources rörande
utsigterna i Ryssland; men Armfelt hoppades dock, att våren 1794
skulle medföra stora förändringar i hans ställning, och hans
afsigt var, såsom nämndt är, att om inga oförutsedda händelser
inträffade, stanna i Neapel till denna tid. Han gjorde sig dock
beredd på att från Neapel begifva sig till Venedig i egenskap
af svensk minister, och anmodade svenske konsuln därstädes Bovo
att skaffa en bostad. Likväl var ingenting afgjordt: de ryska
planerna växlade fortfarande med önskan att få draga sig i lugn
tillbaka på svenska landsbygden [1], måhända äfven med
förhoppningen, att allt skulle gå sin jämna gång, och svenska
regeringen, efter det stora utbrottet af sin vrede, upphöra att egna
någon uppmärksamhet åt sin missnöjde representant i det
aflägsna landet. I själfva verket syntes rikskansleren och
kabinettet för utrikes brefväxlingen hafva för afsigt att tills vidare
blott hämnas genom att alldeles ignorera Armfelts tillvaro —
en hämnd, hvaröfver denne ej hade anledning att beklaga sig.
Hertigen-regenten sades t. o. m. hafva förklarat för
konungens guvernör grefve Gyldenstolpe, att han alldeles icke tänkte
återkalla Armfelt från beskickningen — tvärtom, han ärnade
qvarhålla honom mot hans vilja [2].
[1] Den 11 Nov. skrifver Armfelt till sin far: «Nästa sommar bor jag
icke i Italien, och hoppas jag, det någon regerande person finnes, som tager
med nöje emot en karls tjenst, som ej har någon annan crime på sin räkning
än att hafva tjent sin konung och sitt fädernesland«. I samma bref redogör
han dock för hvarjehanda planer med afseende på egendomarna Åminne,
Nynäs och Lindnäs; han ville bli landtman och draga sig ur världen. (Reut.
Papp.) Ännu så sent som i Februari 1794 skrifver han till von Hess, att i
Juli samma år, om ej förr, ville han lemna sin tjenst och söka en annan,
«på ett ställe, där man ej dagligen chicaneras«. T. o. m. det gamla
förslaget att köpa egendom i Mecklenburg uppdyker i samma bref. «Om tio år,
säger han, är Europa ej annat än en ödemark, där man bland ruiner får leta
efter troner och altaren och välja mellan guillotinen och infamien«. Han
trodde dock, att i Tyskland vore «mindre godt om galningar«, och ville
därföre att v. Hess skulle hjälpa honom att bli bofast i nämnda land. — Till
fr. Rudenschöld skref Armfelt (11/1 1794), att han från Stockholm erfarit, att
regeringen hvarken ärnade rappellera honom eller bevilja honom
tjenstledighet. Nu ärnade han begära ledighet d. 1 Juli; vägrades detta, så skulle
han begära afsked. (Reut. Papp.) Rätt förhoppningsfullt såg han sakerna
i ett bref till sin kommissionär major Uggla (22/10 1793, R. A.), där följande
uttryck förekomma: «Om du får höra, att f-n skall taga mig, så låt ej
förbluffa dig. Den f-n vill taga på ett ställe, sluter en ängel i famnen på ett
annat, och våra gripar i Sverige få nöja sig med att bjuda till att göra ondt;
ty hvar och en gör som han är karl till«.
[2] Rudenschöld till Armfelt 15/12 1793. Då detta utlåtande fälldes,
voro dock åtgärder redan vidtagna för Armfelts arrestering.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 00:09:38 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/f3gd/32/0155.html
