Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
yttranden rörande Gyldenstolpes verksamhet i detta sistnämnda
afseende citerades i ett bref från fröken Rudenschöld till Armfelt
och blefvo den väsentliga anledningen till att Gyldenstolpe
ansågs brottslig. Det hette nämligen där: »Gyldenstolpe har
försäkrat mig, — — — att när han söker väcka misstroende hos
konungen till hertigens uppriktighet, blir konungen missnöjd och
motsäger honom». [1]
Statssekreteraren och öfverpostdirektören U. G. Franc stod
genom äldre personliga förbindelser Armfelt vida närmare än
grefve Gyldenstolpe. På grund af sitt ämbete var »gubben
Franc», såsom den 57:årige, något epikureiske och satiriske
ämbetsmannen plägade att benämna sig, i stånd att lemna
hastigare underrättelser om politiska nyheter från Sverige och utlandet
än någon annan; han gjorde äfven, såsom vi sett, Armfelt den
viktiga tjensten att under sitt kuvert emottaga bref till och från
honom. Såsom nyhetskorrespondent var Franc högst utmärkt:
punktlig, sakrik, kortfattad och — hvad ingen annan var —
försigtig i sina yttranden, hvilket icke hindrade satiriska
anspelningar och ett direkt angifvande af den utprägladt
gustavianskt-rojalistiska ståndpunkt, som han delade med Armfelt. Af sin
motvilja för Reuterholm gjorde han ej heller någon hemlighet.
Otaliga äro de ironiska yttranden, hvartill dennes uppblåsta
stolthet gifver Franc anledning. »Herr Barons mycket förnäma
frände, Hans Högfriherrlige Excellens syntes i går på konungens
souper, radiant och nådig, men kom sent och öfverlemnade
sig ej länge till allas ödmjuka vördnadsbetygelser, hvilka
förmodligen trötta dess oförlikneliga blygsamhet», skrifver han i
Maj 1793. »Storvisirens ädla stolthet», heter det i ett annat
bref, »behagar ej alla. En missnöjd skall med anledning däraf
nyss hafva yttrat: A*** (Armfelt) var ändå höflig, han.»
Karakteristiskt är följande om de svenska »sansculotterna» och deras
föregifna beskydd: »En mauvais plaisant säges hafva till
öfverflödskommittéen inlemmat det förslag att förbjuda byxors bruk
öfver hela Svea land. Han finner i byxor en farlig lyx,
emedan alla karlar gärna ega flera par [2].
Bland det högst betydliga antal bref, hållna i en ganska
förtrolig ton, som Franc under den ifrågavarande perioden afsände
till Armfelt — de utgöra tillsammans öfver 100 — och som utan
undantag beröra allmänna ämnen under en mer än vanligt
upprörd tid, fanns intet, som kunde i väsentligare grad gifva stöd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
