- Project Runeberg -  Från tredje Gustafs dagar. Anteckningar och minnen / 3:2. Gustaf Mauritz Armfelt efter Armfelts efterlemnade papper samt andra tryckta källor. Armfelt i landsflykt /
191

(1892-1894) [MARC] Author: Elis Schröderheim, Gudmund Jöran Adlerbeth, Gustaf Mauritz Armfelt With: Elof Kristofer Tegnér
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

klokt och utförbart; men tviflade dock, åtminstone till en början,
att något annat än »våldsamma medel» skulle kunna medföra
åsyftad verkan: »ett bref (med penninganbud) från kejsarinnan skulle
genast blifva uppvist för någon af hertigens omgifning och
förfela sitt ändamål». [1] Någon tid efteråt meddelade hon dels
att, på grund af det växande missnöjet, tiden vore inne att utföra
hvad som Armfelt föreslagit, dels att hon uträttat hans uppdrag
att hos grefve Stackelberg framställa förslaget om hertigens
bestickning. Dennes penningenöd gjorde det nu sannolikt att
försöket skulle lyckas, helst om man kunde »fånga honom» under
en tillstundande resa med konungen, då han vore fri från
Reuterholms inflytande [2].

Stackelberg hade dock ingalunda varit hågad att förorda
ett så lindrigt medel som penningeanbud: »han tycktes föredraga
våldsamma steg, då han med detsamma finge släcka sitt enskilda
hat och sin hämd mot hertigen». [3] Han förklarade såsom sin
åsigt, att hertigen skulle taga emot kejsarinnans penningar, men
ändå bedraga henne, samt att ingenting borde företagas förr än
om två år, då kejsarinnan skulle understödja en revolution, för
hvilken konungen själf kunde ställa sig i spetsen. Fröken
Rudenschöld ansåg på denna grund, att kejsarinnans samtycke till
Armfelts korruptionsplan borde utverkas genom ett direkt bref
till henne. — För öfrigt uttalar hon mer än en gång det
misstroende mot Ryssland, som från början föranledt hennes
invändningar mot Armfelts uppdrag. »Blott att Ryssland ej ville för
uppenbart blanda sig i våra angelägenheter, skrifver hon en gång,
ty i anseende till Polens öde, som gjort mycket intryck på alla
sinnen, skulle hertigen då få ett betydande parti.» Konungens
uppenbara missnöje med Stackelberg och med dem, som troddes
vara Rysslands vänner, förmodade hon härleda sig från en
obestämd fruktan för att det kunde gå Sverige som Polen [4].

Och kejsarinnan, den stora Katarina, på hvilken man byggde
så stora förhoppningar, huru förhöll hon sig till dessa hemliga
förslag, som hennes representanter i Wien och Stockholm ej
underläto att inberätta och om hvilka hon genom Armfelts


[1] Rudenschöld till Armfelt 22/3 1793. Prot. sid. 221.
[2] Rudenschöld till Armfelt 9/4, 12/4 1793. Utdrag etc. s. 13, 14.
[3] Rudenschöld till Armfelt 29/4 1793. Utdrag s. 15, jfr Prot. 241.
[4] Rudenschöld till Armfelt 29/4, 13/5, 17/5, 24/5 1793. Utdrag etc. sid.
15—19. Omedelbart efter det ofvannämnda yttrandet om Polens öde,
tillägger hon dock: «Jag önskade för min del, att din plan blef antagen, såsom
den enda, hvilken ej skulle blottställa den själfständighet, den store Gustaf
III:s snille förskaffat oss« (?).

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:09:38 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/f3gd/32/0198.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free