- Project Runeberg -  Från tredje Gustafs dagar. Anteckningar och minnen / 3:2. Gustaf Mauritz Armfelt efter Armfelts efterlemnade papper samt andra tryckta källor. Armfelt i landsflykt /
192

(1892-1894) [MARC] Author: Elis Schröderheim, Gudmund Jöran Adlerbeth, Gustaf Mauritz Armfelt With: Elof Kristofer Tegnér
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

»mémoire» erhöll direkt upplysning? Om hon därvid fäste något
afseende eller betraktade dem såsom hjärnspöken, därom tiger
Armfelts brefväxling, så väl som ransakningsprotokollen. I den
brefväxling, som längre fram egde rum mellan henne och
hertigen-regenten med anledning af Armfeltska högmålet, har hon
på det bestämdaste förnekat, att hon varit medveten om någon
»konspiration», och i ett enskildt bref [1] förklarar hon stolt: »Om
jag velat blanda mig däri och om en sådan värkligen funnits, så
lofvar jag, att den skulle hafva lyckats». Från Wien skref
visserligen grefve Rasumowski ett bref [2] till Armfelt, hvari han
berättade, att han till kejsarinnan afsändt hans »excellent
mémoire». och uttryckte den förmodan, att »tiden just vore inne, då
man från rysk sida borde tänka på de svenska
angelägenheterna», och bref i politiska ämnen växlades, såsom vi sett,
mellan honom och Armfelt under den senares vistelse i Italien [3].
Men kejsarinnan själf synes icke hafva velat inlåta sig på dessa
frågor. I det egenhändiga bref af den 11 Maj 1793, hvari hon
tackar för öfversändandet af »Prospectus» och det därmed
följande brefvet af den 8 Febr. samt försäkrar Armfelt, att han
i hennes rike skulle finna ett välvilligt mottagande, inskränker
hon sig till uttalandet af den förhoppning, att den unge konungen
måtte undgå verkningarna af de gängse »vidunderliga meningar»,
hvilkas tid snart synes vara ute. [4].

Förutsättningarna för ett direkt hänvändande till
kejsarinnan Katarina voro oriktiga, ehuru det icke kan betviflas, att
Armfelt var öfvertygad att de förelågo. Något fredsbrott
mellan Sverige och Ryssland var icke förestående; grefve
Stackelberg, hvars qvarhållande på sin plats såsom rysk ambassadör i
Stockholm önskades af gustavianerna, äfven såsom ett tecken
till kejsarinnans ovilja mot hertigen-regenten, hvilken begärt hans
återkallande, blef rappellerad [5]; och med skäl sågs i denna


[1] Till Grimm 10/4 1794. Se Ryska hist. sällskapets årsskrift. XXIII: 628.
[2] 20/5 1793.
[3] Se ofvan s. 125. Jfr. Protokoll, s. 587, 591.
[4] I sin tryckta själfbiografi omtalar Armfelt ett annat bref från
kejsarinnan af 3/4 1793, hvilket synes hafva inneburit ett mera direkt svar: hon
ville göra allt hvad möjligt var för den unge konungen, men ej med krig
eller våldsamheter försvaga en makt, hon ville stärka (anf. st. II: 88). Det
synes sannolikt att här föreligger ett minnesfel, och att kejsarinnan icke
skrifvit något annat bref såsom svar på Armfelts af d. 8 Febr. än det
ofvannämuda af d. 11 Maj 1793.
[5] Se brefväxlingen därom, i öfversättn. tryckt hos Schinkel, Minnen
III: 361 o. f.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:09:38 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/f3gd/32/0199.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free