Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mängd andra, mer och mindre tillfälliga. I hans brefväxling
hafva vi i början af 1793 sett framskymta den ifrige
gustavianen J. F. Aminoffs ridderliga gestalt. Själf stod han dock icke
i brefväxling med Armfelt, och det var först nyheten om
utgifvandet af den bekanta »Prospectus», som i slutet af 1793
föranledde honom att vända sig till Armfelt med begäran att få
ett exemplar af denna skrift. Armfelt öfversände den lilla
skriften under maning till försigtighet, då den vore förbjuden, samt
lät denna sändning åtföljas af ett bref, som väsentligt bidrog
att inblanda Aminoff i den Armfeltska högmålsprocessen. Han
omtalade däri sin afsigt att lemna sin beskickning — »den
konvenerar mig ej; jag är för litet skicklig att under så stora män
bekläda ett så vigtigt ämbete» — samt föreslog Aminoff ett
möte vid Finska viken på sommaren 1794, då Armfelt ärnade
vara i Petersburg. Detta möte, i förening med uppmaningen
till Aminoff att i Maj ej försumma att inställa sig vid sitt
finska regemente, väckte föreställningar om hemliga
förehafvanden till befrämjande af en revolution med rysk hjälp; och
oförsigtiga yttranden i ett likaledes uppsnappadt bref från Aminoff
till fröken Rudenschöld gåfvo ytterligare stöd åt dessa
misstankar. Denne hade däruti utgjutit sig öfver Sveriges
olyckliga belägenhet, regeringens inkonseqvens, »faktionernas» välde
och de ruinerade finanserna, samt slutade sina dystra
betraktelser med förklaringen: »utan vår väns verksamma hufvud
förtviflade jag». Syftningen på Armfelt var tydlig; att Aminoff
var ett af hans redskap, ansåg Reuterholms styrelse härigenom
vara ådagalagdt [1].
Äfven med Schröderheim, den gamle medtäflaren om
konung Gustafs gunst, växlade Armfelt några bref.
Schröderheim hade, såsom redan är berättadt [2], kort efter Armfelts
aflägsnande från Sverige i viss grad fått lida för sin
förbindelse med honom, men de brefväxlade dock sedermera,
delvis i penning-affärer. Den älskvärde gustavianen, som
fortfarande höll Gustafs minne i helgd, var dock en af dem som
hellre böja sig än brytas. Han böjde sig — så ansågo de
öfriga gustavianerna — djupare för Reuterholm och hertigen-regenten,
än som varit nödvändigt. Och — han gjorde det
förgäfves: om han ej saknade enstaka bevis på den välvilja hos de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
