- Project Runeberg -  Från tredje Gustafs dagar. Anteckningar och minnen / 3:2. Gustaf Mauritz Armfelt efter Armfelts efterlemnade papper samt andra tryckta källor. Armfelt i landsflykt /
227

(1892-1894) [MARC] Author: Elis Schröderheim, Gudmund Jöran Adlerbeth, Gustaf Mauritz Armfelt With: Elof Kristofer Tegnér
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

syster, lady Anne Hatton, lemnade flitigt underrättelser därom.
Furstinnan Menschikoff, som bodde i det hus i Neapel, som
Armfelt så brådstörtadt måst lemna, hade vården om hans där
qvarlemnade tillhörigheter och meddelade nyheter om hvad som
tilldragit sig i huset sedan hans afresa. Hon berättade i ett bref
bl. a., att hon lemnat de papper, som Armfelt anförtrott henne,
i lady Bessboroughs vård, af farhåga för en visitation äfven i
sin bostad [1].

Piranesis föregifna mordanslag mot Armfelt blef genom
dessa damers och de neapolitanska myndigheternas åtgöranden
en »cause célèbre» i Neapel, och bidrog väsentligen till att samla
allmänhetens sympatier kring den med en sådan ifver förföljde
svenske ministern. Piranesi beryktades öfver hela Italien såsom
en illgärningsman, den där för betalning röjde personer ur
vägen; [2] och en mörk skugga kastades äfven öfver svenska
regeringen, som förnedrat sig till användande af dylika medel och
egde en så beskaffad förtroendeman. Den smälek, som drabbade
Armfelts förföljare, var i själfva verket ett rättvist straff för
det sätt, på hvilket man gått till väga för att bringa honom i
förderfvet, ehuru anklagelsen för mordanslag visade sig vara
ogrundad.

Piranesis ofta citerade »Lettera al generale Acton» utgör
en försvarsskrift mot den nämnda anklagelsen; och förhållandet
med det föregifna mordanslaget är där framställdt på ett sätt,
som väl i sina hufvuddrag torde vara riktigt. Det kan genom
denna skrift sägas vara ådagalagdt, att de föregifna mördarnas
uppdrag från Piranesi endast bestått i att söka gripa den
flyktande svenske ministern på hans väg till Manfredonia och att
bemäktiga sig hans papper. Redan i Januari hade Piranesi,
såsom vi sett, sökt utverka påfvens tillstånd att gripa
Armfelt, för den händelse han skulle lyckas från Neapel undkomma
på Kyrkostatens område. Frågan behandlades i en
»kongregation» den 7 Febr., men svaret utföll här, som i Neapel,
afböjande [3]. Så mycket vigtigare blef det då, att så fort som


[1] Dessa papper, omfattande Armfelts brefväxling sedan han kommit
till Neapel, medfördes af lady Bessborough till England och synas icke hafva
blifvit återlemnade till Armfelt.
[2] Prinsessan Santa Croce var i synnerhet förbittrad på Piranesi; hon
skrifver till Armfelt (13/3 1794): «Avevo preparato una giusta vendetta o pena
per Piranesi, che gli darà il nostro governo, quando verrà il processo dell’
assassino.«
[3] Curian vidhöll den åsigt, att det skulle strida mot folkrätten att
utlemna en person i Armfelts ämbetsställning på en begäran, framställd af
Piranesi. Endast om svenska regeringen formligen vände sig direkt till
påfliga curian, kunde saken tagas under öfvervägande. Piranesi försökte muta
kardinalsekreterarens och påfvens kammartjenare med löfte om belöning af
1000 scudi åt hvardera, om de kunde utverka tillåtelsen att arrestera Armfelt
(Piranesi till Lagersvärd 8/2, 10/2, och till Reuterholm 8/2, 15/2, 8/3 1794). Han
uppgifver, att prinsessan Santa Croce och kardinal Bernis motverkat alla hans
försök hos påfven — kardinalen hade i detta ändamål haft särskild audiens
hos Hans Helighet. Enligt hvad furstinnan Menschikoff i bref till Armfelt
(19/2 1794) berättar, skall påfven hafva enskildt förklarat, att han för Armfelt
hyste mycken aktning och aldrig skulle hafva medgifvit hans utlemnande.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:09:38 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/f3gd/32/0234.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free