Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Maj månader 1794 sysselsatte sig domstolen med all flit med
läsning af handlingarna och förhör med de anklagade.
Redan samma dag, den 9 April, inkallades Ehrenström och
fröken Rudenschöld, och underrättelse meddelades dem om de
nya vapen, man fått i händerna; och sedermera undergingo de,
dels hvar för sig, dels konfronterade, många och långa förhör.
Ransakningen fördes nu som förut med noggrannhet och
skarpsinnighet af aktor advokatfiskalen Örbom. De svarandes
ställning var ej längre så fördelaktig som under rättegångens början,
men ingen af dem förnekade sin fintlighet vid svaren. I början
iakttogo så väl fröken Rudenschöld som Ehrenström samma
hållning som förut och nekade medvetenhet om hvarje slags
stämpling; men då alla bref lades i dagen, som skrifvits under början
af 1793, den tid, då Armfelts ryska projekter nådde sin
höjdpunkt, afgaf fröken Rudenschöld en utförlig och sanningsenlig
bekännelse (den 19 och 22 April). [1] Bekännelsen gjordes, heter
det i protokollet, »under synbar sinnesrörelse och tårars
utgjutande». I vissa delar innehöll fröken Rudenschölds bekännelse
mera, än hvad som framgick af brefväxlingen — t. ex.
uppgiften om den föreslagna riksdagen i Falun och projektet att låta
konungen resa till Finland och Ryssland. [2]
Ehrenström nekade i början envist att erkänna sina bref,
ehuru han icke kunde dölja sin häpenhet, då det bekanta
brefvet till Aminoff [3] den 9 April upplästes för honom; och ännu
sedan fröken Rudenschöld bekänt innehållet af sin politiska
brefväxling med Armfelt, vidhöll Ehrenström sitt nekande. Han
hotades då (den 23 April) med svårare fängelse; och dels
ovissheten om förmågan att uthärda »den art af tortyr», hvarmed han
hotades, dels obehaget af »den förhatliga rol att ljuga», dels
fröken Rudenschölds föredöme föranledde, att han plötsligt beslöt
att erkänna alla sina bref. »De voro så mycket svårare att
förneka, säger Ehrenström själf, som de icke allenast voro
egenhändiga, utan ock, genom baronens vanliga försigtighet, chiffren
dechiffrerad i själfva brefven.» [4]
Mängden af bref och handlingar gjorde dock att vidlyftiga
förhör följde äfven efter dessa bekännelser, mindre för att utröna
fröken Rudenschölds och Ehrenströms egna brott, än vidden af
Armfelts förehafvanden. Såsom svar på den under ransakningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
