Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
framställda frågan, af hvad anledning Ehrenström önskat
förkortandet af konungens minderårighet, ingaf han den 19 Maj en
vidlyftig skrift, hvilken egentligen är en politisk afhandling
rörande ledningen af Sveriges angelägenheter efter Gustaf III:s död
och en motivering af det missnöje, som gifvit sig luft i Armfelts
och hans vänners brefväxling. Det var en trotsande kritik af
Reuterholms förvaltning, och dess följd kunde icke blifva annat
än ökandet af dennes hat. »Af alla mina under denna rättegång
författade skrifter, säger också Ehrenström, var det ingen, som
mera retade baron Reuterholm än denna ... Också kände hans
förbittring inga gränser. För min del trotsade jag den, ty jag
hade icke mera någon välfärd att förlora, och jag ville innan
mitt slutliga fall åtminstone njuta den ära, att frimodigt hafva
yttrat sanningen om mina förtryckare och att för nationen hafva
karakteriserat deras styrelse-principer.» [1]
Det var således ett slags testamente till eftervärlden af en
man, som ansåg sitt öde på förhand afgjordt och ville hafva
uttalat sin protest mot Reuterholms styrelse af Sveriges öden,
innan hans hufvud föll eller han lefvande begrafdes i fängelse.
Denna skrift är obestridligen, med alla ensidigheter och
öfverdrifter, ett historiskt aktstycke af intresse, såsom utvisande i
sammanfattad form den tankegång, som låg bakom de
gustavianska rojalisternas förehafvanden och önskningar, samt är skrifven
med Ehrenströms vanliga klarhet och skärpa.
Den 30 April uppträdde inför hofrätten en ny anklagad:
det var öfversten J. Fr. Aminoff, som inkallats på grund af de
besvärande omständigheter, hvilka mot honom förekommit. Han
tillämpade under hela ransakningen, liksom Armfelt gjort med
afseende på sin »Prospectus», »prima regula juris: nega». Han
nekade till allt: det ofvannämnda komprometterande brefvet från
Ehrenström hade han aldrig emottagit, sade han; planer af den
art, som i brefven omförmäldes, vore honom fullkomligt
obekanta. Någon resa till Petersburg eller Piemont i politiska
ändamål hade han icke påtänkt. Med ifver bedyrade han i sina
svar sin konungatrohet och sitt hat mot alla konspiratörer och
talte om sin »odödliga vördnad, tillgifvenhet och erkänsla för en
konung, som han ansett för sin välgörare och hvars stoft han
till sitt sista skulle fukta med sina tårar» [2].
På grund af hvad som förekommit under förhören med
fröken Rudenschöld och Ehrenström, anställdes en konfrontation
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
