Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lärde Armfelt att känna mera af folklynnets och landets
egendomligheter än lifvet i hufvudstadens förnäma värld kunnat
erbjuda. Han har efterlemnat anteckningar rörande sina
iakttagelser i detta afseende. Några utdrag må anföras, såsom prof
af Armfelts säkra blick och vakna intresse äfven på områden,
som eljest varit honom främmande. Hans omdömen torde ännu
hundra år efteråt befinnas giltiga — åtminstone delvis.
»Ryssarna, skrifver han, äro i allmänhet begåfvade och
hafva en ofantlig snabbhet i uppfattningen; det finnes ingenting,
som de icke kunna efterbilda och t. o. m. förbättra, då de göra
efter det. Men uppfinningsgåfvan, förmågan att skapa, med ett
ord, snillet är ingen vanlig gåfva hos dem. Kommer detta månne
af slafveriet, som sedan barndomen trycker ryssen? Eller af de
farliga och ofta oersättliga luckor, som alla halfva åtgärder
efterlemna, vare sig i form af halfva kunskaper eller half civilisation?
Peter I hade beslutat att af sitt asiatiska rike göra en europeisk
stat; full af ifver och ihärdighet danade han sitt land genom att
efterbilda andra. Han trodde att, då han gaf det civilisationens
former och yttre skick, tiden skulle fullborda och gifva stadga
åt hans arbete. Han hade brådtom att få se sitt arbetes frukter,
påskyndade allt och använde barbariska medel för att utdrifva
barbariet. Han var nöjd med att kunna svepa björnen in i
apans hud och qväfde allting, som var karakteristiskt och
ursprungligt.»
»Man kan icke annat än bibehålla samma åsigt, om man
iakttager ryssen i stora världen och i det offentliga lifvet. Han
utvecklar då mera behändighet än talang, mera närgången
oförskämdhet än stolthet, mera underdånighet än belefvenhet. Fruktan
för Sibirien och knutpiskan äro, i sista hand, hvad som
bestämmer hans uppförande. — Den ryske bonden, som borde vara
jordbrukare, föredrager handelsmannens yrke. Han är t. o. m.
särskildt danad och begåfvad för handel i smått — en
begåfning, som ofta urartat till fel. Af naturen är han lat, och detta
synes vara ursäktligt, i betraktande af det osäkra i hela hans
tillvaro och i egendomsförhållandena. Klädedrägt och snygghet
i bostäder äro olika i olika landskap och växla efter dessas större
och mindre aflägsenhet från Moskwa, som är Rysslands egentliga
hufvudstad.»
»Man anklagar den ryske soldaten för att vara blodtörstig,
begifven på plundring, tjufaktig m. m. Han skulle af sig själf
vara intetdera, om den officer, under hvars befäl han står, icke
gjorde honom därtill, antingen genom exempel eller tvång. För
öfrigt äro icke soldaterna den bästa delen af nationen: då en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
