- Project Runeberg -  Från tredje Gustafs dagar. Anteckningar och minnen / 3:2. Gustaf Mauritz Armfelt efter Armfelts efterlemnade papper samt andra tryckta källor. Armfelt i landsflykt /
333

(1892-1894) [MARC] Author: Elis Schröderheim, Gudmund Jöran Adlerbeth, Gustaf Mauritz Armfelt With: Elof Kristofer Tegnér
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

till sin mor i slutet af 1798; de orsaker, som tillbakahålla vår
unge kungs rättvisa, räcker ej min lifstid att öfvervinna, och
grâce är odrägligt att begära och få för den, som har rätt att
fordra.»

För öfrigt lefde Armfelt under dessa år ett tillbakadraget
lif i Berlin. Sveriges representant där var då den redlige L. v.
Engeström, som visade Armfelts familj mycken välvilja, men icke
kunde såsom svensk minister underhålla någon förbindelse med
en man, som var lifdömd och hvars namn ännu stod uppspikadt
på skampålen i Sverige. [1] Engeström berättar, att han från
svenska kabinettet erhållit uppdraget att vaka öfver att Armfelt
icke bure svenska eller ryska blå banden, men att han afböjt
detta på lämpligt sätt. [2] Ett visst ömsesidigt misstroende rådde
dock, som naturligt var, mellan v. Engeström och Armfelt, dels
på grund af äldre förhållanden, dels till följd af Armfelts
egendomliga ställning, dels äfven därföre att den ifrige ryssfienden v.
Engeström ogärna såg Armfelts intima förbindelse med ryske
ministern i Berlin Panin. [3] I dennes hus umgicks Armfelt
flitigt och fortfor att anse honom och hans familj såsom sina
verkliga vänner. För öfrigt deltog han, af helsoskäl så väl som af
ekonomiska och politiska, föga i umgängeslifvet i Berlin.
»Bandstumpar har jag nog att bära, utom de svenska, skrifver han
till sin mor, och på den sidan kunde jag väl spöka ut mig; men
jag far mycket litet i sällskap: två à tre hus, där jag kan vara
utan gêne, oklädd och hafva mina beqvämligheter, ser jag ibland.
Till mig kommer mycket folk, men allt af den mindre förnäma,
men lärda klassen.»

För öfrigt sysselsatte sig Armfelt, utom med sin dotters
uppfostran, åt hvilken han, som vi sett, egnade synnerlig


[1] Se L. v. Engeström, Minnen och anteckn., II: 31.
[2] Armfelt bar i Berlin ryska Andreasorden och anlade 1799, genast
efter sin rehabilitation, Serafimerorden. — Däremot förblef han utesluten ur
danska kalendern såsom riddare af elefanten ända till 1803. Det sårade
honom djupt, och han tänkte på att återsända dekorationen. Han hade
emellertid aldrig fått någon underrättelse från danska hofvet om att han blifvit
utesluten ur kalendern, hvilket skedde genast efter hans högmålsprocess. »Jag
anser det icke vara en privation att ej vara elefanterriddare, skrifver han till
sin hustru (26/9 1802), men jag tror, att både H. M:t och ryska hofvet kunna
ej finna anständigt, att jag är af Danmark beröfvad ett hederstecken, som
dessa monarker funnit mig värdig att bära.« Han uppdrog åt sin hustru att
därom inhemta konung Gustaf IV Adolfs tanke.
[3] Han ansåg Armfelt delaktig i kringspridandet af vissa kränkande
rykten, som ansågos leda sitt ursprung från Panins hus. Se E:s Minnen,
II: 35—37.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:09:38 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/f3gd/32/0340.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free