Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ämnadt att öfverlemnas till den unge konungen såsom ett minne af
hans fader, hvilket äfven kunde tjena till rättfärdigande af
dennes olycklige vän. Grefvinnan Armfelt medförde till Sverige så
väl denna »depôt af salig konungens förtroende och vänskap» som
»den svenska justificationen», såsom Armfelt själf benämner den
svenska redaktionen af sina memoarer.» [1]
Utom dessa skrifter medförde grefvinnan Armfelt för att
till Gustaf IV Adolf öfverlemnas en »nippe, som i 15 år och vid
alla tillfällen beständigt följt en af Sveriges största och mildaste
regenter», nämligen ett »pennfoder» (försedt med sigill?), som
Gustaf III på sin dödsbädd lemnat Armfelt, med uppmaning att
återställa till hans son, då denne blefve myndig. [2]
Tanken på rättfärdigande och rehabilitation föresväfvade,
såsom häraf synes, fortfarande den landsflyktige, huru bittert han
än kunde yttra sig om det fädernesland, som förskjutit honom,
och där »trohet, ära, zèle och blessyrer belönas med schavotter».
Rehabilitationen kom också under denna tid, ehuru endast
småningom och droppvis, ingalunda på det sätt som Armfelt önskat
och hoppats allt sedan den unge konungens tronbestigning.
*
[1] Antagligen densamma, som sedan trycktes i Adlersparres Handlingar
och ofta citerats såsom Armfelts tryckta själfbiografi. Innan denna sistnämnda
skrift utlemnades, borde den dock, enligt Armfelts föreskrift, granskas och
kompletteras af någon kunnig lagkarl i de delar, som rörde högmålsprocessen,
hvarefter den skulle lemnas till genomseende af Ehrenström, Aminoff och
Leopold. Meningen var äfven, att en granskning af uppgifterna rörande
kriget skulle verkställas af G. Adlersparre, som under Armfelts befäl däri
deltagit. Offentliggörandet af denna skrift afråddes dock af både Ehrenström,
Leopold och Armfelts hustru. Ehrenström skref till Leopold, att dessa
memoarer innehöllo «många till äfventyrs ganska sanna, men dock mycket
anstötliga saker mot hertigens person« (se Handl. ur Brinkm. Arkivet, II: 344),
och Leopold afgaf längre fram (1803) i bref till Armfelt ett afstyrkande
utlåtande öfver offentliggörandet af denna skrift. (Leopolds bref, som i sitt
slag är ett mästerstycke, finnes tryckt i «Samlaren« i uppsatsen «Armfelt och
Leopold«, 1881.) Af ett bref från Armfelt till Leopold (Aachen 2/6 1802)
synes emellertid, som om det icke varit Armfelts mening att då låta trycka
sin skrift: «Som på ett halft seculum hela detta dokument ej kan utgifvas,
är intet att befara; hvarföre då ej bibehålla äran och sanningen sin rätt?« —
Han ansåg, heter det i ett annat bref, att det icke borde vara «ett brott för
en honnête homme att justifiera sig«.
[2] Enl. Armfelts underdåniga berättelse, dat. Berlin 28/3 1799. Armfelt
hade med detta sigill på konungens befallning två dagar före hans död
förseglat åtskilliga papper, hvilka han befallt honom taga i förvar äfvensom
pennfodret. Ingen annan än den myndigvordne konungen borde kunna taga
upp den försegling, som vore gjord med detta sigill. Papperen fördes till
Lindnäs och voro, säger Armfelt i sin berättelse, bland de papper, som där
«lagligen förekommit.« (Jfr ofvan, s. 323).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 00:09:38 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/f3gd/32/0342.html
