Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kloka, mêlera vi ej amour i vår vänskap. Publiken kan tro hvad
de vilja; vore du med oss, så vet jag visst, att du deltoge af
godt hjerta i vår liaison». [1]
»Publiken» började också hviska hvarjehanda rörande
Armfelts ställning i den kurländska familjen. Äfven till Sverige
trängde dessa rykten. Det sades, att han vore hertiginnans af
Kurland älskare, och att han förstått begagna sig af hennes
svaghet för att förvärfva rikedom; han egde nu ett kapital af
160,000 rdr b:co sp. och hade dessutom af henne fått ett gods,
värdt 60,000 dukater, hvarest han för framtiden skulle bosätta
sig, o. s. v. [2]
Dessa uppgifter voro ogrundade; men ryktet var dock icke
helt och hållet på villospår. Hertiginnan af Kurland torde väl,
såsom Armfelt säger, ej hafva »mêlerat amour i sin vänskap» för
honom; och hon hade hunnit öfver åldern för de passioner, åt
hvilka hon tidigare äfven torde hafva skattat, om också förtalet
och afunden mer än billigt sökt fläcka hennes rykte. Men
hennes äldsta dotter, den sköna prinsessan af Sagan-Rohan, drogs
småningom inom trollkretsen af Armfelts tjusningsförmåga —
och han inom hennes. Den dagliga sammanvaron, gemensamma
resor och sysselsättningar ökade lidelsen; och det giftermål efter
stora världens sed, som han varit med att för henne uppgöra,
utgjorde intet hinder för att ett kärleksförhållande mellan den
43-årige mannen och den 19-åriga qvinnan snart blossade upp i
full låga. Det var en moralisk förvillelse, som var af mera än
tillfällig art; samtiden kände den, och i den historiska
litteraturen finnes den omtalad. Den kan därföre icke i Armfelts
lefnadshistoria förbigås, och har icke undgått att öfver denna period
af hans lif kasta en af dessa skuggor, hvilka det icke kan vara
berättarens afsigt att utplåna ur skildringen af ett lif, där ljus
och skugga bröto sig i ständig växling. Denna förbindelse eger
därjämte sitt intresse såsom en psykologisk märkvärdighet; ännu
bevarade bref vittna om glöden af den lidelse, med hvilken de
båda älskande voro fästa vid hvarandra.
»Ja, jag har älskat, skrifver Armfelt till den sköna
furstinnan. Denna känsla var oskiljaktig från mitt lif; men jag trodde
icke, att sedan jag hunnit de år, då lugnet borde efterträda
passionerna, mitt hjärta ännu skulle kunna brinna så som det
brinner för dig.» — »Allt förefaller mig oförklarligt, säger han i ett
annat bref. Jag fann dig öfverlägsen allt hvad jag hade sett vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
