Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dina år, och jag smickrade mig med den fåfänga tanken, att jag
skulle kunna utveckla din karakter och ditt hjärta. Jag tappade
bort mig själf, ty jag öfverlemnade mig åt en känsla, som för
alltid inverkade på mitt lynne och mitt hjärta och som slutligen
gjorde mig mera till slaf än till herre. Det är under denna
sinnesförfattning, som jag läser i dina ögon, som jag väntar att
höra din mun uttala, att jag är älskad! Knappast kan jag tro
det, men ack! sådan är den mänskliga naturens svaghet, att man
alltid tror hvad man önskar. Jag kände mig outsägligt lycklig;
denna tanke fyllde min själ med lycksalighet, jag njöt däraf i
fullaste mått.»
Så svärmade han ännu, mannen som redan börjat
vandringen utför lefnadens branter, som njutit och lidit så mycket, och
i hvars lif kärleksförbindelser af mer och mindre öfvergående
slag spelat en så stor rol. Och sådan var makten af hans
personlighet, att hon, furstinnan, den unga, firade skönheten, med
hela ungdomens lidelse hängaf sig åt honom, som hon från
början betraktat som sin andre far och sin lärare.
Tvänne år räckte denna förbindelse, och en dotter blef
däraf frukten. Förbindelsens oregelbundna beskaffenhet innebar
dock redan i och för sig fröet till dess upplösning. Därtill kommo
äfven yttre förhållanden; och med all den romantik, allt
ömsesidigt svärmeri, som hvilade öfver början af detta
kärleksförhållande, torde i de båda älskandes skaplynnen äfven hafva legat
hinder för dess fortfarande bestånd. Armfelts naturliga häftighet
och oroliga lynne hade genom sjukdom och motgångar, såsom
vi sett, icke blifvit blidare; och med all sin älskvärdhet saknade
han det tålamod, som synes hafva varit nödigt vid ett
förhållande af så ömtålig art. Wilhelmina af Sagan var en qvinna
med starka, om också ej på djupet gående lidelser och med ett
förstånd, som var vida öfver hennes år; af sin moder hade hon
ärft gifmildheten och det goda hjärtat. Ett oböjligt lynne,
benägenhet för förströelser och njutningar af hvarjehanda slag samt
en viss fallenhet för att trotsa konvenansens fordringar gåfvo
dock redan tidigt ett visst äfventyrligt drag åt den sköna
furstinnans lif. Dessa fel utgjorde också en väsentlig anledning att
så väl den otillåtna förbindelse, som hon knöt med Armfelt, som
hennes äktenskap ej kommo att medföra någon långvarig lycka. [1]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
