Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vinna den tredje af de kurländska arftagerskornas, prinsessan
Jeannettes hand; och sedan dess hade det italienska inflytandet
blifvit hvarje annat öfvermäktigt hos hertiginnan af Kurland.
Hon blef, säger Armfelt, »lefvande uppäten af ett helt band
italienare». Hvad som därvid särskildt berörde honom, var att
dessa efterträdare i hertiginnans förtroende sökte kasta skugga
på hans förvaltning och beskyllde honom för egennytta. Prins
Belmonte, den äldre brodern, hade, berättar Armfelt [1], skrifvit
till drottningen af Neapel »att jag ville, för att rikta mig,
ruinera hela familjen. Du kan tänka, om det går an att tiga och
svälja ner sådant!» I vredesmod reste Armfelt till Löbichau, »så
godt som med värjan i hand», efter att skriftligen hafva begärt
upprättelse af bröderna Pignatelli. Dessa höllo sig visligen
undan vid hans ankomst, förskräckta för den vredgade svenske
generalen, och hertiginnan sökte mäkla fred, utan att dock lyckas.
»Hon är en ängel, men är nu i sådana händer, att jag icke har
något hopp att ställa till rätta», skrifver Armfelt. [2] »Jag
tackar Gud att med äran vara därifrån och vill ej veta af henne
och hennes affärer, fastän att hon med tårar i ögonen har begärt
att få skrifva mig till, rådfråga mig och behålla mig som vän.»
Beskyllningen för egennytta var förolämpande för Armfelts
stolta sinne, och ryktena om de rikedomar, han skulle hafva
förvärfvat genom sin förbindelse i kurländska huset, säkerligen
ogrundade. Han hade visserligen under ett par år till en del
lefvat på dess bekostnad och erhållit dyrbara skänker af den
gifmilda hertiginnan; anbud hade gjorts honom att genom gåfvor
eller upplåtelse af jordegendom betrygga hans ekonomiska
framtid — anbud, som han visserligen icke afslagit, men som ej
heller kommit till verkställighet; och själf ansåg han, enligt bref
till sin hustru, att han kunde ekonomiskt »reda sig», så länge
han hade »Wilhelminas och Jeannettes (de kurländska
prinsessornas) affärer om hand». Men de tjenster, han gjort denna familj,
kunde äfven vara förtjenta af någon belöning och de
vedergälldes under formen af gästfrihet och presenter, inför hvilkas
öfverflöd han, såsom vi sett, i början kände sig förlägen. Armfelt
lemnade sina förtroendeuppdrag i den kurländska familjen lika
fattig som han mottagit dem; och då han kort därefter (1802)
erhöll svenska beskickningen i Wien, sysselsatte frågan om den
ekonomiska möjligheten af dess mottagande honom vida mer än
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
