- Project Runeberg -  Från tredje Gustafs dagar. Anteckningar och minnen / 3:2. Gustaf Mauritz Armfelt efter Armfelts efterlemnade papper samt andra tryckta källor. Armfelt i landsflykt /
364

(1892-1894) [MARC] Author: Elis Schröderheim, Gudmund Jöran Adlerbeth, Gustaf Mauritz Armfelt With: Elof Kristofer Tegnér
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

den skulle hafva gjort, om han kort förut lyckats förvärfva
orättfången rikedom.

I Armfelts lif bildar förbindelsen med denna krets af
älskvärda och bildade, om också ingalunda moraliskt oförvitliga
qvinnor en egendomlig episod. Dess slut motsvarade icke början;
men i tacksamt minne bevarade Armfelt alltid den välvilja, som
han där njutit. Säkerligen läto äfven den goda hertiginnan af
Kurland och hennes omgifning minnet gärna dröja vid den
svenske flyktingens fängslande personlighet, om han ock ej varit utan
skuld att familjelyckan blilvit grumlad. Den moraliska
måttstock, efter hvilken eftervärlden har rätt att mäta sitt klander af
denna förbindelse, var ej densamma, med hvilken dylika
förhållanden mättes af samtiden.

*



En annan samtida episod af Armfelts lif kan förtjena en
utförligare redogörelse. Det är hans sammanträffande med den
ryske fältherren Suworow. Med entusiasm hade Armfelt följt hans
segertåg i Italien och i sina bref ofta uttryckt sin beundran för
den store mannens snille [1]. »Jag kan icke afundas hans
framgångar, skref han i Augusti 1799, ty min egenkärlek, om den också
stegrades ända till vanvett, skulle icke kunna hinna upp till
honom. Men jag skulle vilja vara med om hans ära, jag skulle
vilja tjena under hans befäl. Tanken att elektriseras af hans
snille eller genom tjusmakten af hans oföränderliga framgång
skulle göra både min moraliska och fysiska person stor nytta.»
En annan gång heter det om Suworow: »Det är kanske
århundradets utomordentligaste man, och vore han tio år yngre, så
är jag säker att han skulle afgöra Europas öde. Ack, hvad jag
skulle önska att få följa honom! Endast längtan därefter ger
mig feber.»

Att följa Suworow i härnad mot fransmännen blef icke
Armfelt beskärdt; men genom personlig bekantskap fick han
lära känna denne ovanlige man, under förtroliga samtal beundra
hans snille och förvåna sig öfver hans personliga egenheter.
Suworow var nämligen ej blott en af samtidens ryktbaraste
härförare, utan också ett af dess största originaler; och mycket

[1] På grund af dessa skildringar svärmade äfven Armfelts 13-åriga
dotter Augusta för Suworow, hvilken fadern i sina bref till henne därföre
plägade benämna «ton bien-aimé«. Det var på grund af detta intresse, som
Armfelt för sin dotter så utförligt redogjorde för sitt sammanträffande med
den ryktbare härföraren.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:09:38 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/f3gd/32/0371.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free