Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Under en af mellanakterna trängde sig en ung dam i logen bredvid
långt fram för att få se honom. Han bad att få veta hennes
namn. Hon blef presenterad, och han ville taga henne i hand,
men hon drog den tillbaka af blyghet. Då tog Suvorow henne
i näsan och embrasserade henne. Publiken kunde då ej låta bli
att skratta.»
»Jag blef bjuden till middag hos furst-ärkebiskopen; kl. 10
begaf jag mig dit och fann mer än 50 damer i stor gala och
allt hvad Prag hade stort och förnämt. Ärkebiskopen är en
furst Salm, en älskvärd man af den utmärktaste umgängeston.
Han mottog mig på det mest förekommande sätt och
presenterade mig för alla dessa damer, så att jag, utan att märka det,
befann mig nästan ensam herre i ett stort rum bland en mängd
damer. Plötsligt kommer Suworow springande, åtföljd af en
mängd personer. Han bockade sig djupt och rundt omkring
och sade mycket högt, att han rekommenderade sig åt
damernas godhet och vänskap o. s. v. Det lät platt och sades illa,
med slutna ögon och grimaser. Jag stod stilla och betraktade
honom. Men han gaf akt på mig och mina ordnar samt
närmade sig mig; och sedan furst Gortschakoff på hans fråga sagt
honom hvem jag var, flög han mig om halsen, omfamnade mig
lifligt och ropade: ’Hjälte, hjälte, du har slagit ryssar, och det
dugtigt. Suworow har endast slagit turkar, preussare, polackar
och fransmän.’ [1] Därpå tog han mig i hand, släpade mig
springande med sig genom hela våningen och ropade detsamma med
hög röst samt förklarade, att han länge önskat göra min
bekantskap. Därpå tillkallade han sina generaler och sin stab,
presenterade mig för dem och slutade med att säga dessa ord:
’Ja, ja, han har gifvit oss dugtigt stryk: det förtjenar aktning;
men han har aldrig upphört att vara trogen sin kung och sitt
fädernesland: det förtjenar vördnad och beundran’, hvarpå han
omfamnade mig ännu en gång. Detta tilldrog sig i närvaro af
omkring 150 personer, och jag var till den grad förlägen, att
jag aldrig i mitt lif känt något dylikt. Vi begåfvo oss ut i
matsalen; äfven där kallade han mig fram i sin närhet. Mig
sade han ingenting, som icke utmärkte sig för förstånd och
omdöme; men under det allmänna samtalet gjorde han grimaser
och sade en mängd galenskaper, liksom för att göra narrarna
ett nöje.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
