- Project Runeberg -  Från tredje Gustafs dagar. Anteckningar och minnen / 3:2. Gustaf Mauritz Armfelt efter Armfelts efterlemnade papper samt andra tryckta källor. Armfelt i landsflykt /
365

(1892-1894) [MARC] Author: Elis Schröderheim, Gudmund Jöran Adlerbeth, Gustaf Mauritz Armfelt With: Elof Kristofer Tegnér
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

har förtäljts om hans egendomliga seder, hans spartanska vanor,
hans fallenhet för upptåg, hvilka syntes föga förenliga med hans
värdighet, o. s. v.

Det var i Prag, under vistelsen där tillsammans med
hertiginnans af Kurland familj, som Armfelt gjorde denna
bekantskap. Den 70-årige krigaren var med qvarlefvorna af sin här [1]
efter det blodiga fälttåget i Italien och Schweiz stadd på tåg
mot norden. Höljd af ära och rykte, var han föremål för
ständiga ovationer. Af kejsar Paul hade han fått titeln furst
Italinski, med anledning af sina segrar i Italien; i Wien hade han,
oaktadt oenigheten mellan österrikiska och ryska hofven,
mottagits med storartad utmärkelse. Han stannade nu i Prag, i
afvaktan på förstärkningar för nästa års fälttåg, hvilket enligt hans
plan borde öppnas vid Rhen. För att gemensamt med honom
uppgöra fälttågsplanen, hade österrikiske generalen Bellegarde och
engelska sändebudet i Wien lord Minto äfven infunnit sig i
Prag. »Momenten» var sålunda, såsom Armfelt skrifver i
början af 1800, »intressant» i Prag. Tillfälle till politiska
iakttagelser syntes erbjuda sig, och Armfelts förhoppningar att under
Suworows befäl få deltaga i det stundande fälttåget syntes hafva
utsigt att realiseras.

Vi låta honom själf på sitt målande sätt skildra Suworows
uppträdande i Prag och sitt eget sammanträffande med honom.

»Jag såg Suworow, skrifver han till sin dotter den 29
December 1799, för några dagar sedan på teatern; hans rykte och
egendomligheter hade lockat dit en mängd folk; biljetterna
betaltes med tredubbla priset. Teatern var illuminerad och en
prolog till hans ära framsades. Han visade sig i ärkehertig Karls
loge, klädd i österrikisk fältmarskalksuniform och med alla sina
ordnar. Efter prologen, liksom vid hans inträde på teatern,
ropades hurra och »lefve Suworow!» med en oerhörd entusiasm.
Han svarade med »lefve Frans!» och gaf flera gånger tecken till
att han icke önskade att hans namn nämndes, men då han
tröttnade därvid, gjorde han djupa bugningar och slutade med att
gifva sin välsignelse åt åskådarna på parterren och i logerna.
Ingen fann det löjligt; man bugade sig liksom inför påfven.


[1] Suworows ryska armé gjorde ett intryck, som föga motsvarade
fältherrens rykte. «Som banditer gå de genom landet, skrifver Armfelt, utan
ordning och disciplin. De se ut, så att man kan gråta, trasiga, lortiga,
magra, officerare som soldater. De marschera ej som trupp, men stryka fram
som fårskockar.« Det anmärktes mot Suworows «manière de faire la guerre,
que l’estomac n’est jamais compté pour rien«. (Stedingks dep. 11/22 Febr. 1799,
R. A.).

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:09:38 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/f3gd/32/0372.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free