Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
besök. De krigiska framgångarna från 1799 hade aflösts af olyckor.
Franska härar trängde de österrikiska tillbaka på alla punkter;
Moreau och Brune ryckte allt längre in i hjärtat af Österrike,
och allvarsamt befarade man att få se fienden framför Wiens
murar. Det glada Wienerlifvet hade upphört; i stället
sysselsatte man sig med krigiska demonstrationer, medan man ifrigt
påskyndade afslutandet af vapenstillestånd och fred. Till dessa
demonstrationer hörde uppbådandet af landstorm i Ungern och
Böhmen. Dylika frikårer syntes äfven i Wien »af alla färger och
slag, skrifver Armfelt; man ser figurer, som äro högst krigiska
och högst teatraliskt utstyrda för att draga i fält. De vänta
endast på — afslutandet af en ny vapenhvila eller fred, för att
visa huru nyttiga de äro».
För att se det läger af frivilliga, som bildats i Ungern och
stod under befäl af ärkehertig Josef, palatinen af Ungern, gjorde
Armfelt från Wien några dagars utflygt till Oedenburg i Ungern,
hvarest 15- à 16,000 man redan voro samlade. Han fann, att
dessa väl beridna ungrare visade nationens krigiska lynne; men
disciplinen lemnade mycket öfrigt att önska, hvilket äfven
ådagalades genom de oroligheter, som föreföllo i sammanhang med
folkväpningen. För öfrigt gjorde Armfelt vid detta besök i
Oedenburg bekantskap med palatinens gemål, den ryska
storfurstinnan Alexandra, hvars tillärnade förmälning med den unge
konungen af Sverige så länge ingått i Armfelts
framtidsförhoppningar. Han fann henne intagande och älskvärd, men djupt
sorgbunden.
I allmänhet var det intryck, som de allmänna förhållandena
i Österrike gjorde vid denna tid, ett högst ofördelaktigt. »Ej för
att det fattas penningar eller krigsfolk, säger Armfelt, men för
att all energi och resolution är bannlyst, och intriger af små
subaltern-kanaljer, som äro sålda åt Frankrike, influera i allt.»
Kejsaren, som beherskades af sin utrikesminister baron Thugut,
hvars envisa politik gick ut på landvinningar för Österrike —
»der ländersüchtige Federfuchs» kallades han af samtiden — och
i stället medförde förlust af blomstrande besittningar, föreföll
Armfelt, då han hade audiens, »afmattad och försoffad». Om
kriget skulle fortsättas eller icke, visste ingen, säger han, mer
än Bonaparte. »Man försäkrar», skrifver Armfelt efter
nederlaget vid Hohenlinden och afslutandet af stilleståndet i Steyr, »att
kriget skall fortsättas. Om man förstod att slåss och använda
de stora ressurser, som man verkligen har, så skulle Bonaparte,
med allt sitt snille, alla sina verkligen utmärkta egenskaper, sin
list och sitt skryt, icke kunna föreskrifva Europa lagar; men nu,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
