Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den vore öfvergående; storfursten Alexander skulle tills vidare
öfvertaga regeringen. Grefve Pahlen hade skrifvit de nödiga
ukaserna med anledning af denna statshvälfning och vidtagit
anstalter för att hafva trupperna i sin hand: furst Zuboff,
kejsarinnan Katarina II:s gunstling, som efter hennes död blifvit
aflägsnad från hofvet, men nyligen blifvit återkallad, [1] hade åtagit
sig att arrestera kejsaren. Den 20 Mars fick kejsaren emellertid
ett anonymt bref med angifvelse om hela sammansvärjningen,
och han lät dagen därpå förekalla sina söner samt befallde dem
att på altaret aflägga ed på att de icke ärnade förkorta hans
dagar. Detta påskyndade attentatet, hvilket utfördes den 23
Mars i det Michaelska palatset. [2]
Såsom allmänt kändt är, slutade det med mord, på det
råaste och grymmaste sätt utfördt genom strypning, sedan man
sparkat, knuffat och slagit den olycklige: mordgärningen
utfördes af bröderna Plato och Nicolaus Zuboff samt
generalmajorerna Bennigsen och Tschitscherin. [3] Under tiden hade
storfurstarna begifvit sig till vinterpalatset, och general Pahlen
befann sig färdig att låta trupperna rycka ut, om det skulle
behöfvas. Vid underrättelsen att statskuppen utförts på
bekostnad af kejsarens lif, grepos de unga furstarna af fasa, säger
Armfelt. »Alexander ville ej taga emot en krona, som på detta
sätt ryckts från hans företrädares hufvud. Man öfvertygade
honom, att enda anledningen varit det yttersta nödfall, jämte hans
faders raseri; och utan kännedom om hvad som händt, hvad
som försiggick och hvad som komma skulle, steg han upp på
tronen, omgifven af sin faders mördare och på visst sätt själf i
deras händer.»
Af den unge kejsaren, som under dessa omständigheter
bestigit tsarernas tron, mottogs Armfelt med synnerlig välvilja;
och denne synes redan nu hafva ingifvit Alexander I det
förtroende, som mot slutet af Armfelts lif i så rikt mått kom
honom till del. »Han öfverhopade mig med höfligheter och
komplimenter, som jag ej förtjenar», skrifver Armfelt till sin hustru
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
