- Project Runeberg -  Från tredje Gustafs dagar. Anteckningar och minnen / 3:2. Gustaf Mauritz Armfelt efter Armfelts efterlemnade papper samt andra tryckta källor. Armfelt i landsflykt /
399

(1892-1894) [MARC] Author: Elis Schröderheim, Gudmund Jöran Adlerbeth, Gustaf Mauritz Armfelt With: Elof Kristofer Tegnér
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

han, såsom hertiginnans af Sagan gäst och i sällskap med henne,
hennes man samt prinsen och prinsessan af Hohenzollern, skulle
företaga denna resa och tillbringa ett halft år i Paris, hvilket
nu under Bonapartes styrelse återtagit sin plats såsom Europas
främsta stad och i sin återuppståndna form länge lockat Armfelts
nyfikenhet.

I Oktober anträddes resan. Om helsoskälen från början i
någon mån tjenat som förevändning för vistelsen i Paris med det
ofvan nämnda sällskapet, så visade sig dock af erfarenheten under
Armfelts resa dit, hvilken han företog ensam, att läkarevård var
väl behöflig. Under två särskilda svåra sjukdomsanfall med
våldsamma blodförluster höll han på att sätta lifvet till; och från det
sista, som inträffade i Stuttgart, räddades han endast genom
omsorgsfull vård af prinsessan Pauline af Hohenzollern och hennes
make, hvilka skyndat till Stuttgart från slottet Hechingen och,
då han var på bättringsvägen, förde honom dit. [1] Först i
början af December ankom Armfelt efter dessa reseäfventyr, sedan
han i Strassburg sammanträffat med hertiginnan af Sagan, till
Paris.

*



Året 1801, som gick till ända kort efter Armfelts ankomst
till Paris, hade medfört — om också endast för kort tid — en
fred, som Europa under tio år saknat. Med Österrike, Turkiet
och Ryssland hade franska republiken under sin förste konsul,
Bonaparte, slutit freder; och äfven med England var den
preliminära öfverenskommelse sluten, som i Mars 1802 förde till
freden i Amiens. Segrande hade Frankrike gått ur den
fruktansvärda striden med Europas förbundna härar, tack vare
Bonapartes öfverlägsna fältherresnille. Men han hade gjort ännu mer:
inom det land, där anarkien rasat och där våldsgärningar och
grymheter väckt världens afsky, hade han återställt ordningen,
aktningen för lagen och egendomen samt själf med kraftig hand
fattat regeringstömmarna. Hans storverk, icke minst det
sistnämnda, hade väckt samtidens beundran, äfven bland hans slagna
fiender och inom de kretsar, där man betraktade honom som
en usurpator. Armfelts beskyddarinna, den olyckliga drottningen
af Neapel, en af franska revolutionens ifrigaste fiender, har en

[1] Armfelts bref från denna tid visa, att hans helsa och lynne
genomgått en fruktansvärd kris. Han fann själf, att han var «fatal både för sig och
andra. De som omgifvit mig, säger han, hafva behöft Jobs tålamod.«
(Stuttgart 13/11 1801.) Äfven i Paris fortfor hans helsa att vara vacklande.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:09:38 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/f3gd/32/0406.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free