Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
af politisk art och ville ej inblanda sig i dagens tilldragelser.
»Ville jag gifva mig ombord med politik och intriger, så
fattades här ej tillfälle», skrifver han från Paris. »Man finner öfverallt
öppna armar och munnar; men mitt parti är taget: jag ser alla
och allt som simpel åskådare; hör — och svarar ej.» [1] En
viss försigtighet utmärker Armfelts meddelanden från Paris; men
i hans bref saknas dock icke målande drag från detta Frankrike,
som han nu återsåg, så olikt hvad det varit, då han sjutton år
förut var Ludvig XVI:s och Marie Antoinettes gäst i Versailles
och Trianon — och dock så likt.
I synnerhet i början fann han skillnaden mindre än han
väntat. »Ingenting förefaller ovanligt eller öfverraskande,
hvarken i seder eller klädedrägt», skref han till sin dotter kort efter
sin ankomst. »Personer finnas, som öfverdrifva allting; men i
allmänhet är det som om den fruktansvärda stormen aldrig vändt
upp och ned på detta land. Bonapartes uppförande afser att
återgifva lugn och ordning åt världen; och hans exempel, i
förening med gamla vanor och nationens skaplynne, gör att med
hvarje dag det umgängeslifvets behag och den artighet, som
utmärkte det gamla Frankrike, återtaga sin forna plats.»
Såsom vanligt lefde Armfelt och hans ressällskap med i
stora världen, och tillfälle att lära känna samtidens bemärkta
personer erbjöd sig i rikt mått. Han gjorde bekantskap med den
berömda M:me Staël, [2] förre svenske ambassadörens gemål, »som
gjort så mycket väsen af sig i den literära och revolutionära
världen. Hon är bra ful, heter det vidare; hennes
konversation är behaglig och uddig; men ljudet af hennes röst och
det konstlade i hennes uttryckssätt göra ett obehagligt och
motbjudande intryck. Hos henne såg man folk af alla slag och
klasser: ambassadörer, emigranter af rang, personer, som nu bekläda
ämbeten, lärda, artister, jakobiner. Jag trodde mig ett
ögonblick vara på en Vauxhall eller i ett politiskt naturaliekabinett.»
Han gästade äfven den sköna och spirituella M:me Récamiers
bekanta »salon», hvilken under skiftande statsformer och styrelser
länge förblef en föreningspunkt för hvad Paris egde utmärkt och
lysande, och som nu var föremål för Bonapartes hemliga afund.
Den lyx och prakt, som utvecklades under konsulatet, såg han i
sin mest glänsande form hos henne och hennes man, bankiren
Récamier, »som anses för att hafva den vackraste fru och det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
