- Project Runeberg -  Från tredje Gustafs dagar. Anteckningar och minnen / 3:2. Gustaf Mauritz Armfelt efter Armfelts efterlemnade papper samt andra tryckta källor. Armfelt i landsflykt /
408

(1892-1894) [MARC] Author: Elis Schröderheim, Gudmund Jöran Adlerbeth, Gustaf Mauritz Armfelt With: Elof Kristofer Tegnér
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


På allvar började han nu, sedan inre misshälligheter sprängt
det tillfälliga hem, som under ett par år gästvänligt stått honom
öppet i den kurländska familjen, att önska få en fast
verksamhet. Af ekonomiska skäl kunde han dock icke hoppas, att äfven
om en sådan vunnes i utlandet, få där återförenas med sin familj.[1]
Den ryska pensionen var nu Armfelts enda säkra inkomst och
den utbetaltes oregelbundet, och den tid var förbi, då han,
såsom vi sett, ansåg att han kunde »reda sig», så länge han hade
de kurländska prinsessornas affärer om hand.

Den obestämda förhoppning om en diplomatisk plats, som
konung Gustaf Adolf vid besöket i Stockholm gifvit Armfelt,
kunde emellertid nu realiseras. Sedan sommaren 1801, då grefve
J. De la Gardie lemnade beskickningen i Wien, var denna post
ledig. Armfelt, som i början varit villrådig, om han borde
mottaga den, om den erbjödes, önskade det nu lifligt; och hans
hustru hade därom samtalat med konungen. Det dröjde
emellertid, innan saken blef afgjord; och Armfelt var betänkt på, att
i händelse förslaget förföll, begifva sig till Neapel, hvarest han
i drottningen, »sin skyddsängel», fortfarande egde en
beskyddarinna. Den oerhörda dyrheten i Wien gjorde honom äfven
betänksam med afseende på möjligheten att med den knappt
tillmätta lönen och utan enskild förmögenhet åtaga sig denna post;
han borde nämligen, så snart han åter inträdt i svensk tjenst,
afsäga sig den ryska pensionen. I början af Oktober 1802
ankom omsider till Dresden underrättelse, att Armfelt blifvit
utnämnd till svensk envoyé i Wien. I November samma år
anträdde han resan dit; han började där genast sin nya, visserligen
ej synnerligen ansträngande verksamhet i Sveriges tjenst.

Ännu dröjde det några år, innan Armfelt återsåg Sverige;
men hans landsflykt och irrande lif utan bestämdt mål hade
nått sitt slut; och ett nytt skede i hans lefnadshistoria tager sin
början.

*




[1] Till sin dotter skref han från Dresden i Oktober 1802: «Jag skulle
väl önska att åter få vara med Eder; det är på tiden, men hurudant är vårt
grymma öde? Utan förmögenhet, men beslutna att gifva dina bröder en
vårdad uppfostran, måste vi för dem uppoffra oss. Huru skulle detta kunna ske,
om jag icke afstode alla mina inkomster från Sverige åt mina barn, och om
eder moder icke hade sin anställning vid hofvet, för att där lefva utan större
utgifter?«

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:09:38 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/f3gd/32/0415.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free