Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
upprättelse för den förföljelse, han utstått. Men det hade dock ej
skett så hastigt som denne önskat; och deras korta personliga
beröring år 1801 hade, såsom vi sett, icke åter närmat dem till
hvarandra. [1]
Det kunde sålunda icke vara utan en viss känsla af
osäkerhet — för så vidt denna var med Armfelts lynne förenlig —
som han emotsåg detta nya sammanträffande på utländsk botten.
Men konungens hållning var oväntadt vänlig, ja hjärtlig.
Minnet af tilldragelserna under förmyndareregeringen och den
misstro, som de qvarlemnat, syntes försvunna. Gustaf Adolf såg nu
i Armfelt blott sin faders vän, sin barndoms stöd och den man,
som han på dessa grunder framför andra ville göra till sin
förtrogne. Vi låna Armfelts egna ord för skildringen häraf och af
hans första intryck af hofvet i Karlsruhe.
Han skrifver den 18 Okt. 1803 till sin hustru: »Kungen
mottog mig som sin bäste och ömmaste vän, tryckte mig tre à
fyra repriser i sin famn. Jag tillstår att jag, ehuru rörd häraf,
ändå ej rätt svarade på så mycken godhet, hvilken ej så
alldeles quadrerar med hvad som har passerat och passerar.»
Drottningen fann han »embellerad, men ännu kallare och mer roide än
enkedrottningen själf. Lilla prinsessan, ett sött barn, som hörde
mitt namn, började hoppa af glädje och trodde sig få se dig,
sprang äfven till mig, men kan ännu ej begripa, huru grefvinnan
Armfelt blifvit så lång och klädd i karlkläder, ty hon ville ej
gärna gå ifrån idén om din présence réelle. [2] Kungen kysste
barnet och karesserade det, för det hon med erkänsla och glädje
kom ihåg grefvinnan Armfelt. Drottningen var orörlig och
spelade pantomimen af saltstoderna i Sodom och Gomorrha. Vi
gingo nu i salongen, och H. M. presenterade mig för alla. Den
gamle kurfursten är en charmant och vänlig man.
Markgrefvinnan och dess son känner du. Kurfursten af Baiern, min gamla
liderliga kamrat för 22 år sedan, tog mot mig som du väl kan
tänka. [3] Dess gemål, vår drottnings syster, söt och artig som
en ängel; en liten prins af Braunschweig, korporal och halfgalen,
som jag känt i Potsdam, gift med en liten täck syster till vår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
