Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men om Armfelt sålunda bestämdt kan fritagas från att
hafva tillstyrkt Gustaf Adolfs deltagande i det ödesdigra krig,
hvars följder förde Sverige till undergångens brant och störtade
konungen från hans tron, så har han dock inför denne, äfven
i sina ämbetsskrifvelser, ofta gifvit luft åt sin förbittring mot
»det korsikanska vilddjuret», på ett sätt som ej kunde annat
än öka det hat, som slutligen blef en fix idé hos den olycklige
konungen. Genom denna oförsigtighet kan han väl sägas i
någon mån hafva del i ansvaret för att Sverige fördes in i
världshändelsernas strömhvirfvel. Genom sitt personliga uppträdande,
hvilket öfver hela Europa gjorde honom känd såsom en ifrig
anti-bonapartist, bidrog Armfelt äfven till utbredandet af
föreställningen, att Sverige vore beredt att draga svärdet, så fort
tillfälle erbjöd sig.
Då Armfelt i slutet af Januari 1804 skildes från Gustaf
IV Adolf i München, medförde han ett bref från denne till
kejsar Frans, hvilket kan anses innebära uppslaget till de åtgärder
mot franska regeringen, som under detta år skulle medföra en
fullständig brytning mellan Sverige och Frankrike.
Förevändningen var de tvister, som vid denna tid hotade att utbryta
mellan kejsarhofvet i Wien och de mindre tyska staterna
angående det tyska riksridderskapet. På Bonapartes anstiftan och
i följd af det bekanta »Reichsdeputations-hauptschluss», hade, utom
Preussen, äfven kurfurstarna af Baiern, Würtemberg, Hessen
m. fl. tyska furstar med sina arfländer inkorporerat åtskilliga
af den immediata riksadelns besittningar, utan att därom
underrätta det tyska rikets öfverhufvud, kejsaren af Österrike.
Österrikes intressen berördes däraf på det närmaste, och
kejsaren tog de små tyska fristaterna i försvar; österrikiska trupper
sammandrogos mot Baierns och Würtembergs gränser, och en
konflikt syntes förestå. [1]
Sverige hade ingen direkt anledning att inblanda sig i
denna rent tyska angelägenhet; och om konung Gustaf Adolf
skulle uttala sig därom, så skulle man hafva väntat, att han skulle
hafva ställt sig på sina anförvandters, kurfurstarnas af Baden och
Baiern sida, vid hvilkas hof han åtnjöt gästfrihet. Men dylika
hänsyn betydde intet för Gustaf Adolfs abstrakta rättskänsla,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
