Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
starka för att nedsätta denne »konungarnas konung»,
»monarkernas Polyfem», »Europas bödel». Att ett lyckligt krig mellan
Europas stormakter måtte afskudda Europa denne usurpators
förhatliga ok, var målet för hans önskningar och sträfvanden;
och för att vinna detta mål begagnade han de medel, som hans
ställning erbjöd, nu och framgent. Men sitt fädernesland ville
han i det längsta hålla utanför denna strid, hvars bördor det ej
kunde bära och hvars framgång alltid vore oviss. »Som svensk
och som undersåte, heter det i ett af hans bref, är jag ej annat
än det jag bör vara, ty mitt lands väl är det första. Som
particulier och utan en publik befattning anser jag Bonaparte
som en dristig och af omständigheterna väl tjent röfvare, under
hvars spira jag aldrig kan determinera mig att lefva, och mot
hvilken jag gärna gjorde krig med ryssar, hvars lif och hvars
pung jag hade intet intresse att spara.» [1]
I detta syfte talade och skref Armfelt, så väl under den
tid, han innehade sin diplomatiska beskickning, som sedermera.
Orättvis är sålunda beskyllningen, att han understödde Gustaf
IV Adolfs krigsplaner. Både hans egna officiella och enskilda
bref bära härom vittne, och äfven konungens
kabinetts-sekreterare baron Gustaf Lagerbjelkes, som på allra närmaste håll
såg dessa planer utveckla sig från början. Ofta utgjuter denne
fosterlandsälskande man, åt hvars förhållande under denna tid
knappast full rättvisa blifvit gjord, sina bekymmer för Armfelt,
i hvars sällskap han i Karlsruhe, såsom det hette i ett af hans
bref, funnit »den enda ersättningen för alla obehag, som
vistelsen i Tyskland medförde». Han kände, säger han, »ingen bättre
svensk än Armfelt». Lagerbjelke beklagar ständigt, att Armfelt
på våren 1804, då den politiska horisonten mörknade, ej längre
var i Karlsruhe: han skulle däraf hafva hemtat »tröst, råd,
mod och tillfredsställelsen att hafva andats fritt i sällskap med
en hederlig man!» [2]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
