- Project Runeberg -  Från tredje Gustafs dagar. Anteckningar och minnen / 3:3. Gustaf Mauritz Armfelt efter Armfelts efterlemnade papper samt andra tryckta källor. Under omstörtningarna 1803-1814 /
50

(1892-1894) [MARC] Author: Elis Schröderheim, Gudmund Jöran Adlerbeth, Gustaf Mauritz Armfelt With: Elof Kristofer Tegnér
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Andra framtidsplaner gingo ut på att han skulle mottaga en ny
beskickning i Köpenhamn, Petersburg eller London, sedan
Berlinerhofvet afböjt hans mottagande på den efter L. v. Engeström
lediga svenska ministerposten därstädes.

Armfelt själf tillskref till en början sina gamla
motståndare i Stockholm alla dessa planers misslyckande. Han ansåg,
kanske ej utan grund, att många af konungens rådgifvare helst
såge, att han hölls på afstånd. »En ämbetsmannaliga
(oberäknadt alla andra ligor) formerade sig, skref han, för att hindra
min återkomst till fäderneslandet, och i synnerhet att jag där
skulle bekläda ett ämbete, som skulle sätta mig i stånd att
utmärka hvar och en efter förtjenst.» [1] Icke ens till Skåne,
hvarest ett öfningsläger var anordnadt under sommaren 1805,
kallades Armfelt, då konungen vistades där; och den permission,
som han vid denna tid begärt, för att i enskilda angelägenheter
resa till Finland, beviljades först mot sommarens slut, då den ej
kunde mottagas. Själf skämtade han öfver att det i Sverige
ansågs, att »general Armfelt satt på fästning i Stralsund»; men
hans otålighet växte, och tanken att taga afsked ur statstjensten
eller att gå i utländsk tjenst framträder ofta i hans bref från
denna tid, till dess att krigets utbrott mot slutet af 1805 gjorde
slut på dylika sväfvande planer.

Ingenting skulle emellertid vara oriktigare än att tillskrifva
Armfelts qvarhållande i Pommern någon ovilja eller onåd från
konungens sida. Tvärtom, han stod fortfarande i högsta gunst;
konungens bref från denna tid till honom bära därom vittne. [2]
Då Gustaf IV Adolf tidigt på nyåret 1805 lemnade Stralsund, [3]


[1] Till G. Adlersparre (Hist. Handl. II: 173). Armfelt hade erbjudit
Adlersparre, som under finska kriget stått under hans befäl och som han då
högt värderade, att blifva hans förste adjutant, om han blefve Finlands
generalguvernör (se C. A. Adlersparre, 1809 års revolution, I: 129).
Lagerbjelke, som fortfarande underhöll en liflig brefväxling med Armfelt från
Stockholm, sökte afvända hans misstankar om hemliga intriger, ehuru han ej ansåg
osannolikt, att personer funnes, «qui redoutent en vous l’énergie qui entraine,
l’esprit qui subjugue, la supériorité qui humilie«. (3/3 1805). Särskildt
önskades, enligt Lagerbjelke, Armfelts återkomst af grefve Ugglas, mot hvilken
Armfelt företrädesvis vändt sina misstankar.
[2] Lagerbjelke skrifver till Armfelt (15/6 1805): «Kungen vet så väl, att
Hr Generalen aldrig låter något falla som han tror vara rätt, så kanske är
det första orsaken, hvarföre han ej ville se Generalen, fastän han i själen
estimerar och älskar Er mer än någon dödlig.«
[3] Äfventyren och besvärligheterna vid konungaparets sent omsider
anträdda hemresa äro kända (se Schinkels Minnen, IV: 181). Armfelt tillskref
drottningens mod och beslutsamhet att resan omsider blef af; och yttrar sig
under vistelsen i Stralsund med mycken sympati om henne. Ännu i Nov.
1804 förkunnade konungen Lagerbjelke sin afsigt att tillbringa vintern i
Tyskland; Stockholm, som han hatade, ville han ej återse. (L. till A 17/11 1804).
Hånfullt yttrade han sig i ett bref från Helsingborg till Armfelt (27/1 1805,
se Gömdt är icke glömdt, VIII: 31) om «höga residenset« och dess
innevånares längtan efter hans återkomst, hvilken han endast kunde förklara genom
«deras vanliga ombytlighet i tänkesätt«.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:09:58 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/f3gd/33/0057.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free