Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
innan ännu Armfelt återvändt från Wien, beklagade han
uppriktigt att han ej fått säga honom farväl. »Armfelts återkomst
(till Stralsund), skref han, är både efterlängtad af mig och af
alla, som tänka väl, bland hvilkas antal generalguvernören säkert
förtjenar första rummet.» Konungen ansåg Armfelt såsom
oumbärlig på sin plats, ej blott såsom en tapper krigare, hvars mod
var bepröfvadt, utan äfven såsom en utpost för iakttagandet af
hvad som timade i Europas politiska värld.
Han underhöll nämligen fortfarande, enligt sin vana, en
vidlyftig brefväxling med många af samtidens politiska personer
och gaf konungen ofta del af sådana bref, som egde allmännare
intresse. Till Armfelts politiska korrespondenter hörde, utom
Joh. v. Müller, Gentz och d’Antraigues, af hvilkas bref redan
några prof meddelats, drottning Karolina af Neapel och
ärkehertig Johan af Österrike; hertiginnan af Devonshire och Sidney
Smith skrefvo från England; och den ryktbare
revolutionsgeneralen Dumouriez, nu en ifrig rojalist, erbjöd från England genom
Armfelt sina tjenster åt Sveriges konung. Till dessa
korrespondenter kommo svenskarna Lagerbjelke, Ehrenström och L. v.
Engeström, hvilken sistnämnde, skild från sin ministerbefattning
i Berlin, nu lefde på sitt gods i Posen. Vid denna brefväxling
använde Armfelt såsom kurir en engelsman vid namn Matthews,
en skicklig och förslagen man, hvilken äfven, ej alltid utan fara,
tjenstgjorde såsom politisk kunskapare i Berlin och Hannover,
och genom Armfelt lemnade konungen politiska rapporter öfver
hvad han under sina många resor erfarit. [1]
Matthews användes t. o. m. i en särskild beskickning från
Gustaf IV Adolf — till Malteserorden. Armfelt hade nämligen
1805 blifvit utnämnd till riddare af Johanniter(Malteser)-ordens
stora kors och »bailli de l’ordre de la langue sicilienne». Det
var hans gamla gynnarinna, drottningen af Neapel, som åt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
