Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Till det glada sällskapslifvet i Wien erbjöd Pommerns lilla
hufvudstad inga motsvarigheter. Den nye generalbefälhafvaren
gjorde, så länge förhållandena ännu medgåfvo det, hvad han
kunde för att göra garnisonslifvet gladare. I karikatyrteckningar,
hvartill Armfelt gaf idéer, roade man sig bland hans omgifning
åt samtiden; en formlig »fabrik», säger en samtida, lär under
hans ögon hafva florerat i Stralsund. [1] Han arrangerade fester,
skref vers vid högtidliga tillfällen, föreslog skålar för damerna —
»dem, som näst äran äro tapperhetens belöning»; han invigde en
af Stralsunds nya bastioner med ett karnevalsupptåg, hvarvid
fjorton unga officerare voro utklädda till damer: »tjocka grefve
Taube var deras guvernant». Fru v. Norrman — en äldre dam
i Stralsund, i hvars hus han ofta njöt gästfrihet — yttrade, att
»om Armfelt ännu stannade ett halft år i Pommern, skulle hela
landet blifva förvandladt till en Vauxhall.» — Stralsunds
grannstäder, Greifswald och Barth, gåfvo fester, då den svenske
generalen gjorde besök där. Han var uppenbart en högst populär
man i Pommern; hans goda hjärta, hans ömhet om befolkningen
och soldaterna voro härtill ej mindre anledningar än de
älskvärda umgängesgåfvorna.
Ett bevis på Armfelts goda hjärta må här anföras. Den i
Stralsund bosatte licent-förvaltaren Mandorff, den tyske
öfversättaren af Nordenskjölds smädeskrift »Gustaf Mauritz», [2] hade all
anledning att frukta Armfelts hämnd. Han inställde sig hos den
nye generalbefälhafvaren kort efter dennes ankomst: han ville
bevisa, att han genom formliga befallningar blifvit tvungen att
utgifva denna skrift. »Jag svarade honom, säger Armfelt, att jag
glömt honom och alla de meprisabla varelser, som velat mig
ondt». [3]
Men han gjorde mer: på Mandorffs anmodan
rekommenderade han längre fram hos konungen dennes begäran om adlig
värdighet för sin fader. »Jag är glad åt, skref han med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
