Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
blifva skådeplatsen för strider, hvilka kunde hafva vidtutseende
följder. Preussens bestämda uppmaning till konungen af Sverige
att afväpna i Pommern hade, såsom vi sett, icke haft någon
verkan. Stralsund sattes i försvarstillstånd, och rustningarna
fortforo. Preussiska regeringen afgaf genom baron Hardenberg en
hotande skrifvelse (den 24/l2 1804) med förklaring, att Preussen
ärnade vidtaga »afgörande åtgärder med afseende på Pommern».
Kejsar Alexander skyndade då att afsända general Winzingerode
för att förklara för hofvet i Berlin, att Sverige icke
förgäfves skulle påkalla Rysslands hjälp, om Pommern blefve
anfallet. Preussiska kabinettet föll undan för denna energiska
förklaring; och det oväder, som hotat Sveriges tyska besittning
från Preussens sida, syntes tidigt på våren 1805 vara förbi.
Kort därefter slungade emellertid Gustaf IV Adolf, såsom
bekant, en direkt förolämpning i ansigtet på den preussiske
monarken: det var, då han i April 1805 återsände Svarta
Örnsorden till Fredrik Wilhelm III, därföre att denne af Napoleon
mottagit hederslegionens storkors. Denna hänsyslösa handling,
dittills utan exempel krönta hufvuden emellan, vållade
afbrytandet af de diplomatiska förbindelserna mellan Sverige och
Preussen och väckte stort uppseende i hela Europa. Äfven nu litade
man i Stockholm till kejsar Alexanders bemedling för att
förekomma ett våldsamt utbrott: och Preussens fredskärlek jämte
den allt mer hotande politiska ställningen förebyggde äfven denna
gång utbrottet af direkta fiendtligheter. Till sina följder blef
emellertid det spända förhållandet till Preussen ödesdigert nog
för Sveriges uppträdande i koalitionskriget.
Armfelts brefväxling innehåller åtskilligt om denna konflikt
med Preussen, hvilken han med stort bekymmer såg utveckla
sig. Konungen själf bad Armfelt underrätta, hvad »djupsinniga
politici» tänkte om hans återsändande af den preussiska orden.
»Det vore åtminstone besynnerligt och märkvärdigt, skrifver han,
att en regent, som hittills vägrat draga svärdet, då frågan varit
om regenters och staters bestånd, skulle nu beqväma sig därtill
såsom försvarare af Bonapartes riddarevärdighet.» [1] På samma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
