Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
jag kunna finnas utan större fara än de. Söta min gumma, var
viss på att hvar kula har sin pollet, och att när stunden är
kommen, kan ingen hjälpa det mer.» — Till konungen skref han
en af de första dagarna i Februari, då man befarade en
stormning af fienden, sedan isarna lagt sig: »Utgången står i Guds
hand, men lefvande hoppas jag att Försynen ej låter mig se
Stralsunds öfvergång.»
De skärmytslingar, som under denna tid föreföllo —
Armfelt deltog personligen i de flesta — utföllo i allmänhet till de
svenska vapnens heder, ehuru icke utan förluster. Mera
betydliga vapenskiften voro: Cardells anfall på fienden vid
Pappenhagen den 10 Februari utanför Knieperfront, [1] striden utanför
Frankenfront den 12 Februari, hvarest Armfelt kom öfverste
Vegesack till hjälp i ett äfventyrligt företag, [2] skottväxlingen vid
Heidenholtz den 21, som kostade den tappre öfverste Norbys
lif, [3] samt öfverste Tawast’s rekognoscering den 2 Mars
utanför Tribsees front. Ett företag från sjösidan mot den lilla staden
Barth, som mottagit fransk garnison, kröntes med framgång,
och det var med tillfredsställelse som Armfelt kunde berätta, att
hans son, den unge Clairfelt, under denna expedition mycket
utmärkt sig. [4]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
