Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
man inom fästningen i lugn sysselsatt med artilleriexperimenter åt
andra sidan; en krigsrätt hade sammanträde o. s. v. Ledningen
anförtroddes åt artilleribefälhafvaren, den oförvägne Cardell,
därföre att öfverstarna Tawast och Vegesack båda voro sjuka. —
Förlusten var emellertid betydlig och utgjorde nära en femtedel
af hela den styrka, som utryckt. Nästan ingen enda soldat hade
undgått märken efter kulor. Denna uppoffring af manskap utan
ändamål väckte på goda grunder ogillande. [1] Armfelt yttrade
därom i bref till konungen: »Affären af den 14, ehuru
misslyckad, ehuru på flera goda skäl klanderbar, har likväl gifvit
fienden måttet på den svenska tapperheten och krigslydnaden. De
erkänna allmänt, att de aldrig sett något dylikt.» Cardell säger
i sin rapport, att »Elfsborgarna lågo på reduttens glacis som
spartanerna vid Thermopylæ». De tvenne dödskjutna svenska
officerare, som föllo i fiendens händer, begrofvos af fransmännen
med militärisk honnör. [2]
Den olyckliga rekognosceringen den 14 Mars var föranledd
af tanken på ett större utfall ur fästningen. Några dagar förut
hade underrättelse ingått, att en betydlig del af den franska
cerneringskåren borttågat. Denna antogs den 16 Mars ej uppgå till
mer än 7000 man, illa utrustade, till en stor del icke fransmän; [3]
och ett utfall mot den försvagade fienden var på Armfelts ifriga
föreställningar beramadt redan den 10 Mars. Planen blef
emellertid röjd genom tvenne desertörer ur ett af de tyska
regementena och uppgafs tills vidare: fienden stod hela natten under
gevär och väntade förgäfves att mottaga det svenska utfallet.
Sedan förstärkningar i Mars ankommit till Stralsund, medan
fienden syntes fortfara att draga sig undan, yrkade Armfelt allt
ifrigare på att gå offensivt tillväga och drifva fransmännen ur
landet. Han stötte därvid länge på betänkligheter hos högste
befälhafvaren, generalguvernören Essen, som var mera böjd för
defensiva åtgärder, och han klagade i sina bref allt häftigare
öfver de svenska truppernas slappa overksamhet. Han fann det
förödmjukande, att »en käck och väl disciplinerad armé skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
