Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vaktas af ett par tusen uslingar;» de svenska krigarnas anseende
blefve nedsatt: »hvarje svensk militär blir blottställd att, om ej
sättas i bredd med Magdeburgs, Stettins och Küstrins
försvarare, ändå anses som okunnig eller annars oförmögen».
Erfarenheten hade visat, säger han, »att fransmännen ej äro
oöfvervinneliga. Men om icke värdighet, fermeté och dristighet i företag
lyfta upp inbillningskraften, som dagligen slappas af inaktiviteten,
sluta vi att, som andra, gifva Bonapartes och franska arméns
tillbedjare rätt; och vi kunna aldrig mer visa oss utan med
farhåga för ett billigt förakt och tryckta till jorden af en skam, vi
oförskyldt fästat vid vårt minne». [1]
Till denna grundolikhet i åsigter mellan Essen och Armfelt
kommo äfven smärre personliga konflikter, på grund af
obestämdheten af de båda befälhafvarnas verksamhetsområden. »Jag
har sagt hvad som borde göras, skrifver Armfelt i ett enskildt
bref under belägringens början, men som man tycker att min
befattning är för vidsträckt och kanske genant, så svaras mig:
ja, min general har rätt; men på 14 dagar är ännu intet klokt
parti taget.» Han klagar, att han mera hade att strida mot
»l’ineptie, l’inactivité, l’ignorance, la faiblesse et l’indolence» inom
fästningens murar än mot fienden utanför. Armfelts disciplinära
föreskrifter för officerarna korrigerades af Essen; och rörande
soldaternas förplägning och inqvartering, borgerskapets
vakthållning m. fl. ärenden af mera administrativ beskaffenhet inlemnade
Armfelt (24/2) en i skarp ton hållen promemoria till
generalguvernören.
Företrädesvis vände sig dock Armfelts ovilja mot Essens
adjutant öfverste Melin, af armén föga aktad och älskad, [2]
särskildt på grund af de rapporter, denne på fri hand uppgjorde,
hvilka ansågos vara partiska och otillförlitliga. Själf »tordes
Melin aldrig rida ut och se på en fransos», säger Armfelt.
»Rapporterna skrefvos bakom kakelugnen och nere i hvälfda källaren,
där vårt högqvarter bor», [3] och de rapporter, som lemnades
af Armfelt, omarbetades, stundom till förfång för de däri
omnämnda personer. Själf frikostig med beröm för sina officerare,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
