Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
väsentligen härröra från hans vederdelomän. Det är icke mer
än rättvisa att tillämpa regeln: »audiatur et altera pars».
»Den 1 April», skrifver Armfelt till sin hustru — det var
den dag, som han själf ansåg för sin 50:de födelsedag [1] — forcerade jag h. exc. generalguvernören att gå ur Stralsunds
fästning för att köra bort fransoserna. Detta skedde med
mitt afskedsmemorial i ena handen och med en skriftlig
försäkran i den andra, att jag ensam var för utgången ansvarig.
Spelet var högt, men svenska vapnens och min egen ära
fordrade det.»
Utfallet från Stralsund skedde på två kolonner:
generalguvernören v. Essen och öfverste Tawast förde den högra,
bestående af omkring 2,500 man, hvaraf en betydlig del kavalleri;
venstra kolonnen, under Armfelts befäl, bestod af omkring 2,300
man, med endast en sqvadron kavalleri. Under Armfelt
kommenderade öfverstarna Vegesack och Cardell såsom chef för hvar
sin afdelning.
Detta klöfverblad af befälhafvare syntes enkom danadt för
äfventyrliga företag, där det mera kom an på öfverdådig
tapperhet än strategisk beräkning. I jämförelse med högra
flygelns befäl, den lugne och beräknande v. Essen och öfverste
Tawast — af Armfelt ironiskt kallad »Xenofon-Tawast» — kunde
de väl förtjena det namn af »friska viljor», som gafs dem af en
bland deltagarna i detta tåg. [2] Båda kolonnernas mål var att
drifva fransmännen söderut öfver Peenefloden från pommerska
gränsen in på preussiska området. På skilda vägar, Essen
mera inåt landet, Armfelt närmare kusten, skulle de framtränga
i sydlig riktning.
Till en början gick allt förträffligt. »Fransoserna, skrifver
Armfelt, voro redan kl. 1/2 1 i full reträtt från alla sina
superba verk framför fästningen, och det utan mycken manspillan,
eftersom manövern gjorde det mesta, utom i Lüdershagen, där
Vegesack först och jag sedan med bajonetten två gånger
stormade ett batteri af sex kanoner. Vi blefvo ingendera
skadade, och fienden kastades tillbaka med en gruflig förlust. Ur
Voigthagen dref jag dem med kanoner och kartescher, så att
öfver en half mil min häst hade blod och döda kroppar
öfver hofven.» [3]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
