100 (Från tredje Gustafs dagar. Anteckningar och minnen / 3:3. Gustaf Mauritz Armfelt efter Armfelts efterlemnade papper samt andra tryckta källor. Under omstörtningarna 1803-1814)

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Armfelt och Essen i Anklam, dit Essen begifvit sig, medförde ej
något resultat. [1]

De båda kolonnerna trädde ej i samverkan med hvarandra.
Man visste nogsamt i högra kolonnens högqvarter, huru väl
Armfelt behöfde förstärkning; men man syntes där hafva önskat, att
den oförsigtige och hetsige generalen själf skulle få försvara sin
position med sin lilla styrka, medan man själf stod qvar i ro
bakom Peene. Öfverste Tawast, som faktiskt förde befälet öfver
högra kolonnen, ansåg den venstras så ohållbar, att det ej
lönade mödan att komma till dess hjälp och därigenom äfventyra
äfven sin egen ställning. Men öfver både Tawast och Armfelt
förde Essen befälet. Var Armfelts ställning ohållbar, så hade
det varit Essens skyldighet att, innan fienden hunnit återvända,
befalla dess utrymmande, ej blott, såsom han i bref till
konungen uppgifver sig hafva gjort, muntligen och skriftligen göra
Armfelt föreställningar. [2] Enligt sin egen uppgift [3] var han
äfven efter sitt sammanträffande med Armfelt i Anklam i själfva
verket betänkt på att låta hela högra kolonnen rycka fram till
denna plats och själf där taga sitt högqvarter. Dessförinnan ville
han dock, enligt samma källa, under en rundresa till venstra
kolonnens ställningar taga dem i närmare ögonsigte; men det
väntade anfallet omintetgjorde denna plan, så väl som utförandet
af befallningen till högra kolonnen att rycka fram. — Då den
afgörande dagen kom, lemnades Armfelt och hans kår att sköta
sig själfva; och högste betälhafvaren hade då begifvit sig ifrån
Anklam. Denna långsamhet och obeslutsamhet hade, såsom vi
skola se, olycksbringande följder. Orättvist vore säkerligen
påståendet, att den redlige och fosterlandsälskande v. Essen af
personlig ovilja mot Armfelt underlåtit att kraftigt ingripa, eller att

[1] Under förberedelserna till dennes mottagande skref Armfelt: «•Staden
är i full activité för att bereda allt som blifvit befalldt för E. Exc.:s ankomst.
De äro högst inquieta öfver att fransoserna tagit bort deras fjäderfä. Jag
har försäkrat dem, att E. E. ej tillräknar dem denna brist på flygande fänad,
i hopp att supplementer af den mindre rörliga finnes.« (13/4 1807).
[2] Se Wieselgren, Essen, s. 123. «Han tillbakahölls, säger en
samtida, af den heroiska andan i armén, som syntes göra alla företag möjliga
och som högt talade för baron Armfelt. Förmodligen fruktade han själf
blottställa sig för mindre gynnsamma omdömen. Om han nyttjat sin högre
myndighet att inskränka general Armfelts i själfva verket utvidgade
verkningskrets, tog h. exc. Essen sent sitt beslut härom, och så sent, att
försigtigheten, som härvid åsyftades, ej kunde vinna sitt ändamål.« (Wetterstedt t.
Ehrenheim 30/4 1807. K. Bibl.).

[3] I Essens (af Brinkman uppsatta) ämbetsberättelse till konungen, d.
20 April 1807. (R. A.).

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Project Runeberg, Sun Dec 10 00:09:58 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >> https://runeberg.org/f3gd/33/0107.html

		Från tredje Gustafs dagar. Anteckningar och minnen / 3:3. Gustaf Mauritz Armfelt efter Armfelts efterlemnade papper samt andra tryckta källor. Under omstörtningarna 1803-1814 / 100 (1892-1894) Author: Elis Schröderheim, Gudmund Jöran Adlerbeth, Gustaf Mauritz Armfelt With: Elof Kristofer Tegnér Table of Contents / Innehåll \| << Previous \| Next >>
	Project Runeberg \| Catalog \| Recent Changes \| Donate \| Comments? \|