Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den lilla återstående svenska styrkan, nästan utan
kavalleri och artilleri, skulle möta en fiende af omkring 15,000 man,
anförd af marskalk Mortier, försedd med två kavalleriregementen
och talrikt artilleri. Tappert motstånd gjordes från början af
den svenska förtruppen under Posse, som dock måste vika
tillbaka mot Ferdinandshoff. Vegesack, som här ordnat försvaret,
blef i stridens början svårt sårad. Reträtten fortsattes i
riktning mot Anklam, till en början under Posses ledning, men snart
under Armfelts egen. Han hade från Anklam skyndat den
tillbakavändande Vegesackska brigaden till mötes. Vid byn Alt
Kosenow, hvarest vägarna sammanstötte från Pasewalk och
Ückermünde, intog han en ställning för att göra fienden
motstånd och invänta Cardells brigad, till hvilken han afsändt order
att förena sig med högra flygeln och som han med säkerhet
förmodade vara i antågande. Till Armfelts förvåning afhördes
den emellertid icke; ej heller kom någon förstärkning från
Tawasts kolonn. Under tiden anlände allt större fientliga
truppmassor framför Kosenow, och efter ett par timmars strid måste
ställningen öfvergifvas, då den höll på att kringgås. Armfelt
själf med kavalleriet betäckte återtåget. En ny ställning intogs
i retranchementet Hohenstein framför Anklam, hvarest nya
strider föreföllo. Där hölls stånd, till dess skymningen inbröt;
reträtten fortsattes genom Anklam öfver Peenefloden till Ziethen
på svenska området.
Under detta återtåg för en åtta- till tiodubbelt starkare
fiende hade de svenska trupperna gifvit prof af mandom och
ihärdighet, och reträtten, då den nu måste ske, var icke utan
heder för de svenska vapnen. Sedan tidigt på morgonen hade
trupperna varit i strid, men endast fot för fot och i fullkomlig
ordning vikit tillbaka. [1] De svenska befälhafvarna Vegesack
och Posse blefvo båda sårade redan under förmiddagen, och
redan vid Kosenow erhöll Armfelt själf två svåra kontusioner:
af en granat, som dödade två man bredvid honom, och af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
