- Project Runeberg -  Från tredje Gustafs dagar. Anteckningar och minnen / 3:3. Gustaf Mauritz Armfelt efter Armfelts efterlemnade papper samt andra tryckta källor. Under omstörtningarna 1803-1814 /
137

(1892-1894) [MARC] Author: Elis Schröderheim, Gudmund Jöran Adlerbeth, Gustaf Mauritz Armfelt With: Elof Kristofer Tegnér
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


»En annan ej mindre olycklig tilldragelse rågade måttet.
Bergenstråhle var långt ifrån att kunna fullfölja den
öfverenskomna planen och börja sina operationer vid slutet af Mars. Han
drog sig i stället mot Qvarken, öfver hvilken man med orätt
väntade ett ryskt infall. Denna oväntade rörelse var lika okänd
för kommenderande generalen som för öfverste Gahn, ty
Bergenstråhle hade fått sina order direkt frän Stockholm. I följd
däraf blef det en lätt sak för en del af den fientliga styrkan,
som borde hafva hållits i schack i närheten af Trondhjem, att
öfverfalla Gahn, då denne ryckte fram för att samverka med
första brigaden och förena sig med denna. Danskarna, åtminstone
sex gånger starkare än Gahn, [1] omringade honom, och sedan
halfva hans afdelning fallit, blef han tillfångatagen; vägen öfver
Dalby till Karlstad lemnades öppen samt alla arméns magasiner
utan skydd, om fienden hade förstått att begagna sig af våra
motgångar.» [2]

Striden vid Toverud, där öfverstelöjtnanten grefve Axel
Mörner blef öfverrumplad, kostade svenskarna, utom döda och
sårade, omkring 100 man, som togos till fånga, däribland
befälhafvaren; [3] och ännu större var den förlust, som drabbade
öfverste Gahns fördelning vid Flisenälfven (Trangen eller
Kjelåsen). Af hela hans bataljon räddades endast 117 man; resten
föllo eller togos till fånga. — Hela Norge jublade öfver att det
fruktade svenska anfallet så lyckligt blifvit tillbakaslaget; prinsen
af Augustenburg, som själf ledt truppernas rörelse mot Höland
och Blakjær samt tvungit den del af svenskarnas andra brigad,
som ej tagits tillfånga, att draga sig tillbaka, blef Norges
populäraste man och firades som en hjälte. Dessa strider omtalas
ännu i dag med stolthet i Norge, och fälttåget i sin helhet, som


[1] Denna uppgift är oriktig: danskarnas styrka utgjorde omkring 840
man, svenskarnas 480. Se Ræder II: 484 o. f.; jfr Meijer, 86 o. f.
[2] I bref till Tornérhjelm (anf. st., s. 29) klagar Armfelt bittert:
«Bergenstråhle är och är icke under mitt befäl, allt som det faller Tibell
in, hvilken från Stockholm ger honom order direkte, som jag tre
veckor efteråt får känna. Hade icke Bergenstråhle gått till Qvarken (den
exécrablaste af alla dumma operationer), så hade icke Gahn nu varit écraserad«
(12/5 1808).
[3] Armfelt var mycket missnöjd med Mörners uppförande. «Under det
han blef af med 60 man fotfolk och 30 husarer, bröt sig Oxenstjerna igenom
med bajonetten, utan att förlora en enda man. Voilà la différence entre
le courage et le talent — et l’esprit sans solidité, joint à un petit coeur bien
rétréci;« skrifver Armfelt till sin dotter (22/4). Se om denna strid Ræder,
II: 462 o. f., Meijer, s. 82 o. f.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:09:58 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/f3gd/33/0144.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free