Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hans lif i enslighet. »En mängd syndare, skref han, frukta att
resa till mig, sedan H. M:t förklarat tämligen autentikt, att mitt
brott varit af den natur, som han aldrig kunde omtala, men att
det var i mina bref till honom själf.» [1] Han använde sina många
lediga stunder till sammanfattandet af den öfversigt af det
norska fälttågets gång, som under titel »Précis de la campagne en
Norvège l’an 1808» tre år senare anonymt trycktes i Upsala. [2]
Äfven från den undangömda landsbygden följde han med
oaflåtlig uppmärksamhet tidens händelser, ej blott i Norden, utan
öfverallt, där man stridde eller väpnade sig mot Napoleons
världsherradöme. Genom Matthews, den raske kuriren, som från
Stralsund bemedlat Armfelts vidsträckta brefväxling, och som 1808—1809
vistades i Sverige, underhöll han fortfarande förbindelser
med utlandet, särskildt med England, hvarest d’Antraigues hörde
till hans korrespondenter. Världshändelserna voro föga trösterika.
»Korsikanen» stod på höjden af sitt välde: det var i
September 1808, som han på kongressen i Erfurt blifvit hyllad af
Rysslands kejsare och Tysklands furstar. Kort därefter visste Armfelt
att berätta från denna kongress, att Napoleon yrkat Sveriges
styckning och dynastiens förjagande; kejsar Alexander hade
»mitigerat detta beslut till Finlands förlust efter Kemi elf,
upplifvande af 1720 års regeringsform och den vasselage, detta skall
medföra». Och till Johannes v. Müller, nu en Bonaparternas
underdånige tjenare, hade Napoleon enligt Armfelts berättelse
yttrat: »Je sais que je commets un meurtre politique à la Suède,
mais j’y suis forcé.» [3] Från Finland ingingo underrättelser,
som endast syntes bestyrka, att Napoleons och tsarens
överenskommelser skulle gå i fullbordan.
»Hvem jag råkar, skrifver Armfelt, hvem jag får bref af,
träffar mig alltid det ljudet: Vi stå ej att hjälpa! Vårt fall och
vårt elände äro oundvikliga; — och blott denna tanke skall
hasta dem. Då man utan all passion hör klokt och kunnigt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
