Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
folks exposé af allmänna ställningen, då man betraktar vår
politiska och militäriska situation till alla sina delar och i
sammanhang med det hela, så stelnar blodet i ådrorna, och man
önskade genast se sig nedsänkt i grafven och undangömd för det
tillkommande.» [1]
I samma ton gå Armfelts bref under dessa mörka
vintermånader, då Sverige stod på branten af sitt fall. Visserligen
kunde han någon gång hoppas — »som Bonaparte ännu ej är
förklarad Gud», — att »den hand, som hittills bevarat och
skyddat det gamla Svithiod, ännu gör dess fienders (inländska och
utländska) rådslag till intet». Men i allmänhet hyste han ej
längre förhoppningar. »Idén att se sitt fosterland styckadt, att
från en nation, som gifvit lagar, blifva en stat, som i anseende
till sin svaghet nödgas få dem — detta är hjärtfrätande för
hvarje svensk. Men för mig, som tjent Gustaf III, som sett hvad
vi ega för ressurser, då de rätt användas, för mig olycklige, som
har det enda, som utgör min existens, i fiendens händer, för mig
är denna ställning så krossande, så jag ej begriper, att jag
lefver och icke dör af sorg. Enskildt är min ställning, ehuru i
visst afseende bekymmersam, dock vida lyckligare, än om jag
som general en chef vore på scenen.» — Och då nyåret 1809
gick in, skref han: »Man kan ej önska någon ett godt nytt år,
ty äran och förnuftet synas befalla hvar ärlig svensk att anse
döden som den högsta välgärning.» [2]
Dock försjönk han icke i hopplös förtviflan. I hans
uppfinningsrika hufvud föddes nu i ensamheten, liksom på hösten
1807, planer till fäderneslandets räddning. Ett af dem, närmast
att anse som ett foster af hans lifliga inbillningskraft, har tiden
bevarat. Ett bref till hans vän landshöfdingen grefve Axel Rosen
(22/12 1808) lemnar följande utkast.
»Om vi hafva moyens att göra en campagne, om England
med sina flottor vill secondera oss, så vill jag återtaga Finland.
Tro ej, jag är galen! Men så är min plan, hvilken ej lönar
mödan uppgifva till vederbörande, 1:0 för att den ej följdes, 2:0 för
att, om den vidtoges, ingen secret blefve, hvarpå likväl allt
beror: man skulle nu samla föda, ammunition, transportfartyg
m. m.; man skulle engagera England att gifva till Maj månads
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
