Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
är ännu icke med i denna plan», något som han förut
misstänkt. [1].
Främst bland gustavianerna på riddarhuset stod grefve
Jakob De la Gardie, nära slägting till grefvinnan Armfelt, partiets
talföraste medlem vid riksdagen. Dessa gustavianer önskade
fördröja valet i det längsta; det efterlängtade fredsslutet med
Ryssland kunde, så hoppades de, skapa en förändrad politisk
konjunktur. Rysslands mäktige herskare skulle kanske ej tillåta,
att hans unge frände utestängdes från sina fäders tron; möjligen
skulle Norge genom tillmötesgående af hans önskningar tillfalla
Sverige såsom ersättning för Finland. — Det är möjligt, att
Armfelt i början delat denna tankegång, [2] hvilken snart nog
visade sig vara oriktig; säkert är, att han med allt större grämelse
såg det förbittrade motstånd, som tanken på tronens bevarande
åt Vasaätten väckte hos »1809 års män».
I riksdagsförhandlingarna deltog Armfelt icke; uppriktigt
bekänner han, att han ej förstod mycket af de konstitutionella
frågorna — »jag blir i dessa ämnen alla dagar confusare». [3]
[1]
Se Posses bref till Adlersparre 19/8 1809 (Tidstafl. I: 152). Det
visar sig af datum i dessa bref, att uppgiften i Adlersparres «Anteckningar om
bortgångna samtida« (II: 108) om tiden för dessa planers tillkomst är oriktig.
De voro ingalunda uppgifna «långt före Karl Augusts utkorande till
tronföljare.« Rörande Posses misstankar med afseende på Armfelt, skrifver denne,
att Posse, då Armfelt reste från Stockholm, trott att hans afsigt vore att
begifva sig till Gripsholm för att spionera. «Posses conduite blir dagligen
besattare. Jag bör tro att han är galen. De lögner han debiterar på min
räkning, de propos han håller, i hopp att justificera sig, äro af en sådan natur,
så jag nödgas gifva publicité åt ett brouillerie, jag själf önskat gräfva ner i
glömskans sköte.« Till Rosen 17/8 1809, till grefvinnan Armfelt s. d.
[2]
En odat. biljett från Armfelt t. De la Gardie, t. i De la Gard. Arch.,
XX: 21, synes hafva afseende härpå.
[3] Vid den nya regeringsformens antagande, hvilket länge vägrades af
bondeståndets talman på grund af ståndets fordran på all jords lika
beskattning, sökte han dock göra sitt inflytande gällande. Han berättar därom: «Jag,
som satt mig före att alldeles ej vara operatör, måste i går passera tre timmar
på bondklubben och hade tämligen succès, synnerligen med bönder i de
provinser, där jag varit som chef; men då man om aftonen lemnar dem
beskedliga, träffas de om morgonen rasande« (28/5). För öfrigt, säger han, att «den
gamla idén, que toute assemblée est peuple, determinerade mig att sällan
fästa mitt hopp på rikets fäder och vise« (Se Schinkel, Bihang, II: 105, 121;
Gömdt är icke glömdt, IV: 37). Bland Armfelts papper finnes ett odateradt
koncept af hans hand till ett riksdagsanförande, afsedt att hållas i
bondeståndet. Det gäller väckandet af förslaget om en allmän nationalbeväpning
med anledning af Rysslands vägran att antaga fredsanbuden, samt är hållet
i en varmt fosterländsk, ehuru något retorisk ton. Där yrkas, att
bondeståndet skulle förklara, «det ingen enda man, som kan bära vapen, ej är
färdig att gripa till dem och som förfädern gå man ur huse och dör för det
dyrbaraste vi ega, den jord, som hyser våra fäders ben, våra hus, hem, makar,
barn och den frihet, vi under en laglig och rättvis regering hoppas njuta«.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 00:09:58 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/f3gd/33/0200.html
