Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
barn, som störtats från tronen utan att hafva begått något
annat brott än att vara son till sin far, intagande som en
kärleksgud och af de bästa förhoppningar, andra barn, som
ingifva ej mindre intresse: allt detta bildar en tafla, som endast
de kunna uthärda att se, som varit medbrottslingar till Gustaf
III:s mord.» [1] Liksom han sjutton år förut fruktat, att
Gustaf III:s mördare och Reuterholm stode den unge konung
Gustaf Adolf efter lifvet, så såg hans upprörda inbillning nu i
beslutet att föra konungaätten i landsflykt hemliga planer mot
den laglige tronföljarens lif. I tal och i skrift gaf han på sitt
vanliga ohejdade sätt luft åt sin förbittring och framkastade
misstankar och beskyllningar, lika hänsynslösa som orättvisa.
Den allmänna ställningen visar, skref han på hösten 1809, »en
sammansmältning af Holbergs komedier och Jeremie klagovisor».
»Jag är färdig att gråta ibland, men besatta uppträden
förvandla mina tårar i skratt och vice versa. Statsrådet är som
Jeppe på Berget, tämligen öfvertygade att rolen är för stor, men
ändå högst intresserade i att behålla den. Svenska folket åter
tycker sig vara som en borttappad hjord, hvilken deras herdar
förfört och för dem vilse på bergen.» [2]
[1] Till Brinkman (Trolle-Ljungbys arkiv).
[2] Se Gömdt är icke glömdt, IV: 71. I ett annat bref (därst., s. 38)
talas om planen att «på Allvishetsrådets (Adlersparres) tillstyrkan och
befallning göra utaf med barnet (!)«. Öfverhufvud vimla Armfelts i
ofvannämnda samling tryckta bref till Tornérhjelm af dylika utfall, som endast
kunna förklaras af hans uppretade sinnesstämning. Ej blott Adlersparre —
«cette figure colossale de papier-mâché« — utan de flesta af hans kolleger
i statsrådet karakteriseras på ett allt annat än smickrande sätt: «På
Danviken kunde man rekrytera dess medlemmar, i mån de gå undan«, heter det
en gång. Åt Engeströms patriotism göres rättvisa, «men han är ytterlig,
entusiast, lätt bedragen och förd, och känner durch ej vårt land«, han hade
gjort misstag som en skolgosse; Platen, som Armfelt till en början ansåg
som «en verkligen hederlig karl, ehuru med en gruflig envishet och alla
grâcer af en båtsman«, betecknades längre fram som «en egennyttig,
despotisk antropofag«; Rosenblad skildras som «säkerligen en af de farligaste
människor, som blifvit födda«; Essen vore «ingenting annat än en vacker,
rak, hög och välklädd stallmästare«, som utan den uppfostran, han fått af
grefvinnan Löwenhjelm, ej skulle ha kunnat skrifva sitt namn. Presidenten
Lagerheim, som fått blå bandet, borde «förvåna sig att se det diagonaliter
på sin kropp, då han bort vänta sig att få det om halsen« o. s. v.
«Galenskap, parti-agg, lögn och intriger äro à l’ordre du jour«. (Anf. st.,
passim.). — Äfven i andra bref från samma tid utöser han sin vredes skålar.
Om riksdagen citerar han Rob. Rosens infall, att «det femte ståndet, som
är oförståndet, nu blifvit utdelt på de fyra öfriga«, (Till Brinkman 21/9 1810,
Trolle-Ljungby.).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 00:09:58 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/f3gd/33/0216.html
