Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kontramarscher, proviant, som dagligen släpas fram och tillbaka,
ruinera folk och fä; allt åkerbruk och landtnäring äro paralyserade.
Stora band af inbrottstjufvar, som tillika mörda, hafva förenat
sig.» [1]
Men det var dock just det sköflade hemmet, hvilket
Armfelt nu återsåg, till en början med bekymrade ögon, som
återknöt banden med hans fosterland. Efter sin fader hade han
öfvertagit den ofta nämnda fideikommissegendomen Åminne,
Hornarnas gamla gods, beläget vid Saloviken i en af Finlands
äldsta och mest odlade bygder, rik på naturens fägring. Mellan
bördiga fält och skogkrönta höjder söka sig här Haliko- och
Salo-åarna i hvarandras närhet utlopp i skärgården. På vakt
på ömse sider om den rika slätten stå på ansenliga höjder
Haliko och Uskela kyrkor, minnesmärken från medeltiden, till
hvilka knyta sig romantiska sägner. I närheten ligger det vackra
Viurila, hvarest Armfelts yngre broder, friherre August Armfelt,
kort förut åt sig och sin ätt uppfört ett ansenligt herresäte, som
från skärgården fäster seglarens uppmärksamhet; och längre bort,
ehuru i grannskapet, synes Vuorentaka, fordom liksom Åminne och
Viurila en Hornsk egendom, men redan nu, liksom i våra dagar,
tillhörigt Armfeltska slägten. Det vänliga Åminne, beläget
mellan skuggrika trän på höjden nära den breda Haliko-åns
mynning — däraf ställets namn — hade endast under korta besök
under en och annan vecka fått mottaga sin egare, då han gästat
anförvandter där och på Viurila. Egendomens afkastning, ofta
ringa nog, hade gått till Wien, till Stralsund, till Sverige; af
dess fägring och hemtrefnad hade Armfelts oroliga lif föga
tilllåtit honom att njuta.
Från detta besök blef det annorlunda: Åminne blef honom
— »ett paradis på jorden», ett föremål för hans ifriga omsorger,
ett älsklingsämne för hans tankar. Dit längtade han, äfven sedan
han längre fram i den ryska kejsarstaden vunnit en vida mer
lysande ställning, än den som hans sista år i Sverige erbjödo.
»Malgré alla reflexioner, som politiken och Bonapartes företag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
