Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bruka inspirera mig», skref han under denna vistelse på Åminne,
«har jag här funnit något sublimare att fylla upp mitt hufvud
med.» Den mångfrestande mannen, som så uppmärksamt följde
samtidens tilldragelser och hade haft sitt öra med i så många
hemliga rådslag i skilda trakter af Europa, fann på denna
undangömda plats en fristad, som med hvarje år blef honom kärare.
Han blef en ifrig jordbrukare och uppförde vidlyftiga
nybyggnader på egendomen. »De satans ryssarna» i Salo kommo
såsom lejda arbetare honom väl tillpass vid de nyodlingar, han
företog. Af det boningshus, som han lät inreda till sig och de
sina, gjorde han ett inbjudande hem, rikt på föremål, som
erinrade om hans växlingsrika lif. Såsom var att vänta, var det
minnena från Gustaf III:s dagar, som härvid särskildt kommo
till heders. Redan i byggnadens yttre antyddes detta: en rad
af poträttmedaljonger (efter Sergel) af de ryktbaraste bland
tjusarkonungens samtida bildade — och bildar ännu i dag — en
lika originel som intressant dekoration till hufvudbyggnadens
fasad.
I sitt fäderneärfda gods hade sålunda den så länge
hemlöse mannen funnit ett personligt föreningsband med sitt finska
fädernesland. Bandet kändes starkare, i samma mån som
förhållandena i det gamla fäderneslandet blefvo honom mera
främmande. Efter sommarbesöket på Åminne är det ej vidare tal
om att emigrera till Schweiz eller Tyskland; att fädernejorden
hade anspråk på hans verksamhet, synes därunder hafva blifvit
honom klart. — Ej heller syntes det ryska oket honom trycka
så tungt öfver Finlands folk, som han föreställt sig, innan han
med egna ögon sett förhållandena. Han insåg den ryska
styrelsens afsigt att vinna Finlands tacksamhet och att fästa det
nyeröfrade landet vid tsarriket med andra makter än vapnens.
Finland skulle på detta sätt blifva en förmur för Ryssland.
»Sättet», skrifver Armfelt på hösten 1810, »på hvilket de önska att
handtera Finland — ty de vilja väl, men göra likväl dumheter
— är synnerligen analogt till denna plan. Ty gifva de ock ej
något, sannerligen de draga en fyrk ur landet. Också är
välmågan allmän och hos många verklig rikedom.» [1]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
