- Project Runeberg -  Från tredje Gustafs dagar. Anteckningar och minnen / 3:3. Gustaf Mauritz Armfelt efter Armfelts efterlemnade papper samt andra tryckta källor. Under omstörtningarna 1803-1814 /
233

(1892-1894) [MARC] Author: Elis Schröderheim, Gudmund Jöran Adlerbeth, Gustaf Mauritz Armfelt With: Elof Kristofer Tegnér
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sommaren 1810, alldeles icke mera dragen än tillförene. Ej
heller mottogs han där med någon synnerlig utmärkelse, som
antydde att Finlands nye storfurste vore särskildt angelägen att
förmå Armfelt att ingå i sin tjenst — åtminstone icke på villkor,
som denne ansåg förenliga med sina åsigter. [1] Kejsaren, som
mottog Armfelt först sedan denne vistats nära två veckor i den
ryska hufvudstaden, sade honom, enligt hans egna ord, endast
»några höfliga och banala fraser». Armfelt hade uppsatt en
mémoire rörande Finlands förhållanden, hvilken han dock ej fick
tillfälle att personligen öfverlemna till kejsaren. Det skedde
genom den bekante Speranski, som, nu på höjden af sitt inflytande,
var föredragande för de finska angelägenheterna hos kejsarens
person — »en homme d’esprit,» säger Armfelt efter denna
första bekantskap, »men som har för mycket att göra och ingen
tid att sysselsätta sig med oss»; och den mäktige
rikssekreteraren lofvade Armfelt, att kejsaren skulle åt hans uppsats egna
all den uppmärksamhet, den förtjente. [2]

Ännu räckte Alexanders vänskap med Napoleon; ännu var
dennes ambassadör Caulaincourt dagens hjälte i Petersburg.
»Man törs ej andas utan Napoleons tillstånd», sade Armfelt;
Rysslands utrikesminister, »le grand faiseur» Romanzow, var
Bonapartes undergifne tjenare, som i allt sökte vara honom till
behag. Att Armfelts kända anti-bonapartism hade sin del i det
kyliga mottagande, han fick röna, framgår af dennes egen
berättelse om ett samtal med kansleren grefve Romanzow. Han
skrifver, missmodigt nog, till sin hustru: [3] »På Romanzows
begäran var jag hos honom. Han gjorde mig mycket
komplimenter från kejsaren, sade att H. Maj:t ofta och gärna ville se
mig, men att les circonstances actuelles (som jag ej vore dess
undersåte), skulle gifva en occasion de jaser aux malveillants,


[1] I bref till sin hustru 18/6 1810 uttalar Armfelt den förmodan, att
hans ställning kunde blifva «präktig«, om han kunde eller ville blifva det
han icke var. «Skall jag blifva en innebyggare af Finland, skall åtminstone
i hela min conduite allt vara rent och hedrande«, säger han. Äfven i ett
bref till frih. K. Bonde från Petersburg omtalar Armfelt, att han haft ganska
hedrande anbud att gå i rysk tjenst, hvilka han afböjt (Eriksb. arkiv).
Någon bestämdare uppgift rörande dessa från rysk sida framställda förslag
föreligger dock icke. Sannolikt hafva de endast bestått i försöksvis
framkastade yttranden af den ryske själfherskarens ministrar och af Armfelt
bemötts med den motvilja, som tanken att «blifva ryss« fortfarande ingaf honom.
[2] Speranski till A. 16/7 1810. — Denna uppsats af Armfelt, som
funnits i kejsarens eget kansli, är tryckt i samlingen »Sbornik istoritscheki
materialow«, III., s. 274 ff. (citat hos Danielsson, Viborgs läns återförening med
det öfriga Finland, s. 61).
[3] 29/6 1810.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:09:58 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/f3gd/33/0240.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free