Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
väl; den andra var »korsikanens» fall. Hos kejsar Alexander
har han med den ifver, som tillhörde hans skaplynne, och med
hela sin stora förmåga verkat för främjandet af båda dessa
ändamål. Med kejsaren drog han ut i striden mot
»världstyrannen»; men han såg endast dess nedslående början. Segertåget
mot Frankrike under åren 1813 och 1814 följde han från
Petersburg med oaflåtlig uppmärksamhet; och då underrättelse ingick
om Napoleons fall, sedan Armfelts lefnads afton redan börjat
skymma, utropade han som Simeon: »Herre, nu låter du din
tjenare fara i frid!» — Under en del af åren 1812 och 1813 var
Armfelt näst kejsaren Finlands högste styresman, såsom t. f.
generalguvernör. Dess mest inflytelserike man hade han varit
långt dessförinnan; och redan vid hans första besök i
Petersburg, sedan han blifvit rysk undersåte, hade denna plats blifvit
honom anvisad.
Armfelts finska landsmän hade förutsett, att han skulle
komma att spela en betydande rol i de finska angelägenheterna,
sedan man nu en gång kommit på det klara med att den nye
herskaren, trogen sina löften, ville låta Finland intaga en
undantagsställning inom sitt vidsträckta rike. Hos kejsarens person
behöfde den nya staten en representant med vana vid
statsangelägenheters behandling och med personliga egenskaper, som
kunde vinna monarkens öra för de andraganden, som kommo
därifrån. Finland egde väl redliga patrioter och oförvitliga
ämbetsmän i spetsen för sin lokala styrelse vid denna öfvergångstid;
men redan samtiden anmärkte mot dem, att de voro »mera
ämbetsmän än statsmän». Om än ämbetsmanna-traditionerna
bidrogo till bevarandet af det gamla samhällsskicket under dess
ärfda former, så var deras formalism å andra sidan ej alltid
gynnsam för genomförandet af oundgängliga reformer eller för
ärendenas snabba handläggning. Någon representativ man, som
kunde bevaka Finlands intressen utåt, egde ännu icke det från
det gamla moderlandet nyss lösryckta storfurstendömet; den
unge friherre Robert Henrik Rehbinder, som längre fram med
så mycken heder fyllde denna plats, hade nyss hunnit
mannaålderns mognad. De som ännu lefde qvar af de finska
själfständighetsmännen från 1788 — en Sprengtporten, en Jägerhorn
af Spurila, hvilka i Petersburg funnit en tillflyktsort undan
Sveriges rättvisa — hade väl hoppats att därifrån kunna öfva
inflytande på Finlands öden. Men det finska folkets rättskänsla
uppreste sig mot att se någon af dessa män, hvilka med rätta burit
förrädares namn, i spetsen för sina angelägenheter, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
