Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Sprengtportens generalguvernörskap hade blifvit af kort varaktighet:
redan vid Borgå landtdag hade han funnit sig föranlåten att
afträda från sin plats.
Så kom Armfelt, länge väntad, föregången af ryktet att
han skulle blifva Finlands generalguvernör, af många finska
patrioter betraktad såsom den man, om hvilken man kunde säga:
»Ille faciet.» Sedan nära ett århundrade tillbaka var hans slägts
namn framför andra aktadt och äradt i Finland; under krigen
1788—90 hade han genom sin tapperhet lagt egen ära till sina
fäders. Hans skiftande lif hade medfört en erfarenhet i
statssaker, som få samtida egde; han egde en sällsynt vana att
otvunget röra sig på samhällets höjder, bland monarker och
deras omgifning. Oaktadt de skuggor, som särskildt
högmålsprocessen 1794 kastat öfver hans lif, hade många af hans finska
landsmän med stolthet följt hans lysande och äfventyrliga bana:
Gustaf Mauritz Armfelt var otvifvelaktigt den ryktbaraste af
Finlands söner. Hans fosterlandskärlek och hans mod voro, alla
förvillelser oaktadt, höjda öfver allt tvifvel; hans yttre ställning
var oberoende; hans personliga egenskaper hade öfverallt gjort
honom bemärkt och förvärfvat honom en inflytelserik ställning.
Därjämte hade han sedan gammalt förbindelser med kejsarhofvet.
Den stora Katarina hade gifvit honom Rysslands högsta
ordenstecken; af hennes efterträdare hade han rönt välvilja, och af
Alexander var han personligen känd.
Ej underligt alltså, om de finska patrioterna med mer än
vanlig uppmärksamhet blickade på Armfelt, sedan det sports,
att han ärnade blifva bofast i sin födelsebygd. Men själf ville
han, till en början åtminstone, ingenting mindre än intaga en
framskjuten plats i Finland. På det kära Åminne ville han lefva
i landtlig tillbakadragenhet: »Gud välsigne och bevare dig», skref
han nu till sin hustru kort efter ankomsten dit, »och låte oss en
gång i ro och lugn få sluta våra dagar! Ty det är verkligen
orimligt, att aldrig de stormar, som hela min lefnad kastat mig
från det ena ödet till det andra, skola upphöra.» »Till
Petersburg reser jag icke, så länge jag kan slippa, isynnerhet med
nuvarande finansiella omständigheter», förklarade han. »Att här
gå i tjenst, kan så mycket mindre vara min tanke, som jag ej
utan både min och Finlands största olycka kan emottaga en
generalguvernörsplats, om den blefve mig offererad. Dessutom
är den generalguvernör, vi hafva, för Finland oskattbar och kan
aldrig fullkomligt remplaceras. Ett allvarsamt krig med
Frankrike kunde väl tentera mig, för att väl sluta som jag lefvat.
Men Rysslands system förändras visserligen icke, medan ännu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
